De osynliga
The Unseen
Bok av Roy Jacobsen
I ett kargt klimat i ett nordnorskt kustområde utspelas Roy Jacobsens nya roman, som blivit en makalös försäljningsframgång i hemlandet, 143 000 sålda ex, och av många hyllats som hans bästa bok. Det är en roman som baseras på verkliga händelser mellan 1913-1928 och platsen är den vackra ön Barrøya som ligger vid Helgelandskusten.
Här bor Hans Barrøy, 35 år, hans hustru Maria, hans åldrande far och hans lillasyster Barbro som inte tycks duga mycket till. Men det här är romanen om Ingrid, som vi får följa från dagen hon döps fram till tjugoårsåldern då hon blivit en stark och självständig ung kvinna. Av sin mor får hon lära sig att sköta ett hushåll, av sin far får hon lära sig vad det innebär att växa upp på en ö och vad naturen förväntar sig av människorna som bor där. En plats i världen som präglas av osynliggörande, fattigdom och fiske. Och genom Ingrids fantastiska blick får vi ett stycke människokännedom som skapat en av den moderna nordiska litteraturens vackraste klasskildringar.
"Sällan har så få så mycket att berätta för så många" - en travestering på ett annat bevingat uttryck. Berättelsen är minimalistisk både i att den utspelar sig på en väldigt liten ö i norska havsbandet och med väldigt få personer i berättelsen. Ändå spänner boken över tre generationer.
Ingrid är enda barnet till Hans och Maria. Det är i tidigt 1900 tal väldigt ovanligt att få endast ett barn och vi lämnas okunniga varför det inte blir fler barn i äktenskapet. En ogift syster till Hans och en åldrande farfar är utöver Hans, Maria och lilla Ingrid öns enda invånare. När den lilla skaran reduceras genom att att några av huvudpersonerna dör utökas det med tre nya invånare med ett udda samband till de få personerna.
Trots att händelserna i berättelsen är så få som de kan bli på en nästa öde ö, så vardagliga att de knappast i något annat sammanhang skulle vara intressanta så är de fyllda av dramatiska ansträngningar och existentiella dimensioner.
Språket är lysande, persongalleriet mångfacetterat och dramatiken stark. En berättelse om livets nakenhet som läsaren inte kan värja sig mot.
Ingrid är enda barnet till Hans och Maria. Det är i tidigt 1900 tal väldigt ovanligt att få endast ett barn och vi lämnas okunniga varför det inte blir fler barn i äktenskapet. En ogift syster till Hans och en åldrande farfar är utöver Hans, Maria och lilla Ingrid öns enda invånare. När den lilla skaran reduceras genom att att några av huvudpersonerna dör utökas det med tre nya invånare med ett udda samband till de få personerna.
Trots att händelserna i berättelsen är så få som de kan bli på en nästa öde ö, så vardagliga att de knappast i något annat sammanhang skulle vara intressanta så är de fyllda av dramatiska ansträngningar och existentiella dimensioner.
Språket är lysande, persongalleriet mångfacetterat och dramatiken stark. En berättelse om livets nakenhet som läsaren inte kan värja sig mot.
Här får vi följa en familj på en nordnorsk ö kring sekelskiftet. Vackert och vemodigt. Det handlar om vardag på ön, göromål och händelser, generationsskiften och vad som är familj. Men trots det vardagliga på något vis ändå aldrig långsamt att läsa. Jacobsen skriver engagerande och man vill inte lämna boken ifrån sig. Lite för jämnt slut, därför en trea, annars underbar läsning för att fly undan till en ö i norsk skärgård! Väl formulerat!