Och blomstren dö

Bok av Rebecka Edgren Aldén
Till min födelsedag 2018 fick jag Rebecka Edgren Aldéns debutdeckare Den åttonde dödssynden. Boken hade stått på min inköps-/önskelista ett tag. Att göra nya författarbekantskaper inom den svenska deckargenren är alltid spännande. Det finns en del som är riktigt dåliga och som får mig att undra över hur förlagen sållar. Men så finns det nya författare som är riktigt bra. Till dessa senare hör Rebecka Edgren Aldén, så det var med glädje jag unnade mig själv att köpa uppföljaren i pocket, Och blomstren dö.

Händelserna i boken utspelar sig i juli. Gloria, en tjej i 30-årsåldern, har fått följa med sin nya kille Adam hem till hans familjs lantställe i skärgården. Gloria har tidigare varit på ön som barn tillsammans med sin mamma och i ett kvinnokollektiv. Nu får hon via Adam tillträde till helt andra kretsar. Det är en rätt märklig familj hon kommer till. Även öns befolkning är konstig. Hon känner sig förföljd och hon börjar plågas av obehagliga, dunkla minnen. En dag snubblar hon nästan på liket av en ung flicka. Eftersom den döda håller en blombukett i händerna och ligger liksom tillrättalagd är det ingen tvekan om att det handlar om ett mord.

Författaren bygger upp en obehaglig stämning. Det dröjer faktiskt ganska länge innan liket dyker upp, en tredjedel in i boken. Men det är OK. En väl uppbyggd kuslig stämning räcker långt. Karaktärerna känns realistiskt skildrade och framför allt mänskliga. Deras fel och brister visas enkelt, men skickligt upp. Jag läser snabbt och jag gillar det jag läser av författaren även denna gång. Inte är det heller fel att uppföljaren och debutdeckaren inte hänger ihop som en serie utan går att läsa var för sig och i vilken ordning som helst. Det borde kanske fler författare lära av.

Mitt omdöme blir det högsta.