Sidonie & Nathalie : från Limhamn till Lofoten
Bok av Sigrid Combüchen
I Sigrid Combüchens roman Sidonie & Nathalie får vi följa två kvinnor från Frankrike som i flera veckor varit på flykt genom ett krigshärjat Europa och lyckats ta sig illegalt från Danmark till södra Sverige i mars 1944. Deras möte är slumpmässigt och de förblir främlingar för varandra. Motorn i deras långa vandring är att de varken vill eller ska lära känna varandra, de vill vara oberoende och har inte förutsättningar att bli vänner. Klasskillnaden är uppenbar fastän de hungrar i samma lump. Nathalie är av bästa familj, välutbildad och fint gift men har förlorat sin man och tre små barn till en landmina.
Sidonie ljuger om vem hon är men hennes papper säger att hon har arbetat som kallskänka och suttit i fängelse för misshandel. Mellanhänder som fått deras sista tillgångar för att ta dem över Öresund, hjälper dem också till lantarbete på en herrgård i norra Skåne, där legala och illegala ges tillflykt. Omdöpta till Nanna och Siv försöker de där vänta ut krigsslutet med beredskapsarbete, men tvingas snart bort igen och arbetar sig vidare genom landet, tills de på försommaren kommer till Koster, där det finns arbete under badsäsongen.
I ett annat tidsperspektiv visar sig endast Nathalie, sextio år efter det att hon och Sidonie skildes åt av tiden på Koster. Hon har fått ett andra liv i Nordnorge, en ny man, en dotter och fyra barnbarn. Nittio år gammal klyver hon ännu sin egen ved och sitter i sommarnatten vid ett fönster och minns, eller tänker på nuet, medan hon ser kajakerna paddla under Lofotväggen.
Sidonie & Nathalie är en mörk men skimrande roman om flyktens och överlevnadens villkor.
"Det här är en roman som inte bara gör det förflutna verkligt: den tar sig också djupt in i vår tids mest akuta samhällsfrågor." Tidningen Vi
"Språket är så sinnligt fångat att jag bara vill stanna, bara vill begrunda hur hon faktiskt skapar med orden." SvD
"Det är i själva verket en lika tidlös som dagsaktuell berättelse om livet på flykt." Norrköpings Tidningar
"Sigrid Combüchens nya roman är skriven med samma ordglädje som hennes Augustprisade Spill från 2010." Göteborgs-Posten
Mitt emellan två ganska nyutkomna böcker hamnade en bok från 2017 i kassen från bokhandeln sist. Sigrid Combüchens bok Sidonie & Nathalie: från Limhamn till Lofoten fyndade jag inbunden för 69 kronor. Jag har tidigare läst romanerna Spill och Den umbärliga av samma författare. Den ena gav jag högsta Toffelomdöme, den andra medel. Men lite nyfiken var jag på den författaren och gav mig i kast med denna för mig tredje boken i ordningen. Vissa biografiska inslag fanns i de två första böckerna. Hur det är med den jag nyss slagit ihop pärmarna på vet jag inte, men i boken figurerar faktiskt en Sigrid…
Händelserna våren 1944 vävs samman med nutid – eller i vart fall 2005. I mars 1944 flyr två kvinnor, Sidonie och Nathalie, genom krigets Tyskland. De två kvinnorna är mycket olika sinsemellan och de känner inte varandra. Nathalie är välutbildad och har haft familj, men Sidonies bakgrund är mer oklar. Läsaren får veta att det som står i hennes papper, att hon är kallskänka och har suttit i fängelse för misshandel, inte är sant. Genom att sälja det sista de har lyckas de fly till Sverige. Där får de arbeta för mat och husrum – och de får också nya namn, Siv och Nanna. Sen måste de fly igen… År 2005 fyller Nathalie 90 år. Hon fick ett nytt liv i Norge, men hon kan inte glömma.
Jag hade en känsla att det här skulle vara en roman liknande Jag heter inte Miriam. Och på sätt och vis är det det. Men… jag kommer inte in i boken. Jag får ingen kläm på vare sig handling eller karaktärer. Det är som om romanfigurerna undslipper mig, de kommer inte nära. Trots det relativt ringa omfånget, strax över 300 sidor, tar det mig evigheter (med mina mått mätt) att komma igenom boken. Jag tragglar. Understundom tycker jag att berättelsen hoppar för mycket mellan karaktärerna och jag blir osäker på vem som tänker, säger och gör vad.
Mitt omdöme blir lågt.
Händelserna våren 1944 vävs samman med nutid – eller i vart fall 2005. I mars 1944 flyr två kvinnor, Sidonie och Nathalie, genom krigets Tyskland. De två kvinnorna är mycket olika sinsemellan och de känner inte varandra. Nathalie är välutbildad och har haft familj, men Sidonies bakgrund är mer oklar. Läsaren får veta att det som står i hennes papper, att hon är kallskänka och har suttit i fängelse för misshandel, inte är sant. Genom att sälja det sista de har lyckas de fly till Sverige. Där får de arbeta för mat och husrum – och de får också nya namn, Siv och Nanna. Sen måste de fly igen… År 2005 fyller Nathalie 90 år. Hon fick ett nytt liv i Norge, men hon kan inte glömma.
Jag hade en känsla att det här skulle vara en roman liknande Jag heter inte Miriam. Och på sätt och vis är det det. Men… jag kommer inte in i boken. Jag får ingen kläm på vare sig handling eller karaktärer. Det är som om romanfigurerna undslipper mig, de kommer inte nära. Trots det relativt ringa omfånget, strax över 300 sidor, tar det mig evigheter (med mina mått mätt) att komma igenom boken. Jag tragglar. Understundom tycker jag att berättelsen hoppar för mycket mellan karaktärerna och jag blir osäker på vem som tänker, säger och gör vad.
Mitt omdöme blir lågt.