Min kamp 5

My Struggle: Book 5 : Some Rain Must Fall
Bok av Karl Ove Knausgård
Femte delen av Karl Ove Knausgårds mäktiga autofiktiva roman Min kamp är skriven med våldsam kraft och uppriktighet. Han flyttar till Bergen för att satsa allt på skrivandet men det får rakt motsatt verkan. Han vill så mycket att det knyter sig för honom. Samtidigt ser han hur en efter en av hans vänner debuterar som författare. Han misstänker att han aldrig kommer att få något ur händerna. Här finns också en roman om nya starka vänskapsband och ett omskakande kärleksförhållande. Så en dag når han två helt avgörande punkter i sitt liv: fadern dör - och kort därefter blir han färdig med sin första roman. Det var med femte delen som läsarna i Norge, och senare i Danmark, började inse proportionerna av detta litterära kraftprov. Tidningen Politiken menade att Min kamp med tiden kommer att få lika stor betydelse som Goethes Den unge Werthers lidanden. Karl Ove Knausgårds roman är en av de senaste årens mest omdiskuterade böcker. Den har belönats med prestigefulla priser och vållat en debatt långt utanför hemlandet Norges gränser. "Det är inte den våghalsiga ärligheten som gör att man sugs fast, det är den där uppenbarelsen när en författares minne och språk förenas i den perfekta dansen." Daniel Sjölin
Det tog ett år innan jag gav mig i kast med en av de två sista böckerna i Karl Ove Knausgårds Min kamp-serie. Eftersom båda är tegelstenar (638 sidor respektive 1 126 sidor i Pocketförlagets pocketutgåvor) fick de fått vila en stund i min TBR-hylla*.

Wikipedia skriver att Min kamp-böckerna är självbiografiska. På baksidan av den femte delen står att de är autofiktiva. Jag tror sanningen ligger nånstans där emellan. På del fems nästan 700 sidor får vi följa med bokens Karl Ove till Bergen. Där ska han plugga på Skrivekunstakademiet och bli författare. Självklart är inget i tillvaron lätt och ljust. Karl Ove har svårt att studera och skriva, svårt att försörja sig, svårt med alkoholen och svårt med kärleken. Det som till sist blir vändpunkterna i Bergen-livet är faderns död och den litterära debuten. Och där, ungefär, slutar del fem.

Som i de andra delarna står Karl Ove i centrum. Alla andra är bifigurer och allt som inte handlar om honom är bihistorier. Han blir avundsjuk när andra lyckas bättre och snabbare med sina författarskap, ändå kan han liksom inte skärpa till sig. Det är som om det blir en ren tillfällighet att han debuterar.

Men jag gillar de här böckerna! Jag älskar författarens detaljrikedom, hur han grottar ner sig i vissa saker när han skriver. Samtidigt kan jag ha svårt för att han inte tar tag i saker, att han inte tar sig samman. Alkohol är uppenbarligen nåt han borde hålla sig ifrån.

Mitt omdöme blir det högsta.