Compassioneffekten : att utveckla självtillit och inre trygghet

Bok av Christina Andersson
Vi pressar oss hårt idag, jämför oss med andra på sociala medier, känner oss otillräckliga och är rädda att inte duga eller att misslyckas. Med hjälp av self-compassion, självmedkänsla, kan vi möta livets svårigheter med värme, vänlighet, omsorg och förståelse istället för självkritik och krav på prestation. Vi vet att fysisk träning är viktigt för att vi ska må bra. Nu visar modern hjärnforskning att vi också kan träna vår hjärna för ökat välmående. Med Compassioneffekten vill författaren visa på olika ingångar till att skapa en inre trygghet. Genom att aktivera kroppens eget trygghetssystem fattar vi klokare beslut, vågar göra förändringar och blir bättre på att leva i nuet.
Jag inhandlade en liten sommarpresent till mig själv i juli 2017. Så snart jag kunde kastade jag mig över den, Christina Anderssons bok Compassioneffekten: att utveckla självtillit och inre trygghet. Jag blev rekommenderad i våras att läsa den. Ibland tar det tid att våga ta itu med lite svårare saker. Nu när sorgen har lagt sig något är det läge att fortsätta läkningen med att utveckla mig själv – och framför allt bli snällare mot mig själv.

Idag pressar vi oss ofta hårt, vi känner oss otillräckliga, rädda att inte duga eller misslyckas. Men med hjälp av compassion, framför allt self-compassion, kan vi möta svårigheter i livet genom bland annat förståelse i stället för självkritik. Compassion kan översättas med medkänsla, self-compassion blir därmed självmedkänsla. Det låter konstigt på svenska och nu när jag har läst boken känner jag att det är ett lite vidare begrepp.

Fysisk träning är viktigt för att vi människor ska må bra, även om somliga av oss (= jag) tycker att sån träning är urtråkig. Modern forskning på hjärnan visar att även hjärngympa är viktigt för välmåendet. Det köper jag mer! Den här boken blir, med sina övningar och frågor till texterna, ett fint hjälpmedel för mig i min kamp mot målet att må bättre. Jag får utmärkta verktyg att ta till och jag vågar ställa frågorna i boken till mig själv.

Boken är nu fullklottrad av mina blyertsmarkeringar och det ger en vink om att mitt omdöme blir högt. Den enda jag kan ha synpunkter på är författarens överdrivna användning av det lilla utfyllnadsordet ”så” samt viss meningsbyggnad och ordföljd. Har manus möjligen lästs in och först därefter skrivits ner? Nu är emellertid inte det skrivna ordet det viktigaste i den här boken utan innehållet. Därför ger jag trots allt högsta omdöme. Det här är en bok jag tänker rekommendera alla jag noterar slår på sig själva.