När Johan fick en liten kalv

Astrid Lindgren
Astrid Lindgren kan, som ingen annan, skildra känslan av sorg och av glädje. När Johan fick en liten kalv är en berättelse om medkänsla och empati. Astrid Lindgren tar oss tillbaka till den småländska torparvardagen och de vackra bilderna av Marit Törnqvist fångar stämningsfullt människor, djur och miljöer. En efterlängtad nyutgåva av en klassisk bilderbok som förtjänar att lyftas fram igen. Den lilla torparpojken Johans familj har mist sin enda ko, Embla. Hon åt en spik och dog igår. Nu står Johan på farstubron och tänker på det förfärliga som hänt. Han tittar ut på den vita snön som faller och lägger sig som ett tyst täcke över precis allting. Men riktigt tyst är det inte, för ute på vägen far Bäckhultarn förbi på väg mot stan. Han är nämndeman och har minst tjugo kor som lever allihop. Det är så orättvist. Inte vet Johan när han står där och ser Bäckhultarns släde försvinna bortåt vägen att släden mot kvällen kommer att fara samma väg tillbaka och tappa något i diket, något som kommer att lindra sorgen efter Embla. Berättelsen utkom första gången 1951 i antologin "En bil kommer lastad". Det här är en nyutgåva av bilderboken som utkom 1989.
”När Johan fick en liten kalv” är en rar berättelse, som börjar sorgligt men som slutar ljust.

Astrid Lindgren är mästerlig på att skildra känslor så att man upplever dem. Jag sörjde till exempel den döda kon med Johan och tyckte så synd om honom.

Det var första gången jag läste den, men tydligen kom den ut i en antologi redan 1951. Vad roligt att få upptäcka nya Astrid Lindgren berättelser.