Blixtbarn

David Renklint
Förutom att det blir en hel del tobaksrökssniffande för huvudpersonens del (för det är en hel del av centralgestalterna som röker både cigarett och pipa väldigt ofta) så finns det mycket fint i berättelsen. Det går att ana inspiration från samisk mytologi, det finns en självklar kvinnlig kraft och en mytologi som inte är patriarkal, vilket känns fräscht. Och för de ungdomar och barn som läser denna berättelse som kanske har föräldrar av samma kön finns också en igenkänningsfaktor som är självklar och inte konstlad.

Det blir en smula enformigt ibland med alla eldar och allt piprökande men jag uppskattar mytologin som Eli får till sig i berättelserna som delas vid dessa tillfällen. Mot slutet dyker det upp en liten miss. Veden konstateras vara slut, växtligheten är skral för nu är de i norr igen, men i slutet av stycket så ligger Eli invid en eld i alla fall. Det är väl enda gången jag stannar upp, annars flyter läsningen på bra. Tempot är oftast högt och det händer alltid något, vilket passar bra för en spännande berättelse som denna.

Jag som inte läst många böcker för denna ålderskategori nu som vuxen gick in med tanken att se hur långt man kan dra det läskiga innan det blir för mycket för åldrarna Renklint skriver för. Jag blev förvånad över att det stundvis blev ganska blodigt, med en hel del obehagliga grafiska detaljer. Men jag tycker att han lyckas bra med balansen mellan det obehagliga och det varma, kärleksfulla. Relationen mellan Eli och hennes coola faster Glispa tycker jag mycket om. Jag uppskattar att Eli, som är 11 år, inte kastas in i händelserna ensam utan får möta dem tillsammans med en kapabel och nära vuxen.

Ibland så fick jag en känsla av World war Z med de enorma horderna av maror som väller in. Ibland kändes historien som en barnvänlig Game of Thrones med sina isiga landskap och långvariga vinter, och varelser som tinar fram ur isen. Rysligt. Men riktigt bra! Den får utan tvekan fyra stjärnor av fem från mig.
❥ Recension

Vilken magisk berättelse! Den här boken har allt! David Renklint har byggt upp en fantasifylld värld som målas upp med otroligt detaljerade beskrivningar, så pass att det känns som jag är där. Karaktärerna är mångsidiga, intressanta, originella och spännande. Eli, endast 11 år, är en riktig hjältinna. Hon är modig, envis, nyfiken och stark. En förebild för alla unga läsare som söker sig till böckernas fantastiska värld. Relationen till hennes faster är otroligt fint tecknad och jag gillar även bandet de två skapar till den gamla gumman Nåjd. Älskar att boken är fylld av starka kvinnor!

Boken har tempo och författaren en förmåga att hålla fast läsaren i varenda sida. Den är rå, mörk, stundvis brutal men samtidigt fylld av kamparglöd, kärlek och tron på någonting bättre. Jag sugs in i den här världen och vill inte sluta läsa, längtar efter mer! Det här är med andra ord inte bara en bok för de yngre åldrarna 9-12 utan fungerar alldeles utmärkt för en vuxen. Jag kommer bära med mig den här boken länge och den ska sparas till min dotter.