Nattvandraren

The anatomy of ghosts
Bok av Andrew Taylor
John Holdsworth lever ett gott liv i 1780-talets London. Han är lyckligt gift, har en liten son och trivs med sitt arbete som mångsysslare inom bokbranschen. Så en dag förändras allt, utan förvarning drabbas han plötsligt av en serie tragedier. Det hela börjar med att hans son och hustru drunknar i Themsen och slutar med att hans företag går omkull. John är nu helt ruinerad, han har inte ens en egen bostad längre. När han kontaktas av en rik änka som ber om hans hjälp tvekar han inte. Arvodet är generöst, och han har inget mer att förlora. Uppdraget innebär att John ska bege sig till Cambridge, där änkans son Frank studerar. Änkan har fått veta att Frank inte alls är sig lik längre, han sägs ha blivit mentalt instabil och är under läkarvård. Men det är något som inte stämmer. Vad är det egentligen som har hänt Frank? Då John besöker Franks college förs han i en sluten värld präglad av urgamla traditioner, men också av farliga intriger, oskrivna regler och pennalism. En värld där alla vet vikten av att bevara en hemlighet, och där ett brutalt brott lätt skulle kunna döljas ... Intensivt spännande handling, en rad färgstarka karaktärer och gammal brittisk collegemiljö - flerfaldigt prisbelönte Andrew Taylor bjuder på ännu en gastkramande läsupplevelse.
Nattvandraren av Andrew Taylor är en spänningsroman som utspelar sig i London 1786. John Holdsworth lever ett bra liv – tills det slås i spillror. Det verkar inte vara nån ände på tragedierna som drabbar denne mångsysslare inom bokbranschen. När John står på ruinens brant blir han kontaktad av en änka som behöver hans hjälp. Änkans son, som är i Cambridge, har blivit knäpp och vårdas där. Men mamman vill veta vad som har hänt. John hamnar i en traditionstyngd miljö där det finns många hemligheter, kanske rentav spöken. Problemet är att John själv slåss mot en del spöken och nattmaror.

Boken kom ut redan för tio år sen, vilket egentligen inte har nån som helst betydelse. Jag har läst en del av Andrew Taylor tidigare, bland annat Rothtrilogin. Den här boken är emellertid helt fristående. Jag har lite svårt att hålla isär karaktärerna och jag tycker att författaren är ganska pratig i sitt sätt att skriva. Detta är med all säkerhet ett litterärt grepp, dock, för att skildra att tiden för händelserna ligger långt tillbaka. Men precis som i Rothtrilogin är miljön spöklik och ruggig och det sker både obehagliga och oförklarliga saker. Persongalleriet består till främsta delen av personer som är mer eller mindre svaga i köttet. Ibland blir de alltför lika i mitt tycke. I övrigt är det en spännande bok och precis som Franks mamma vill jag veta om Frank har sett ett spöke eller inte. Och roar det mig att tofflor har en avgörande roll för uppklarandet.

Mitt omdöme blir högt.