Hjärtat är bara en muskel

Bok av Kristofer Ahlström
Det börjar med en bilolycka, då Elisabeth överlever och Isak dör. Men egentligen börjar allt långt tidigare. Med den händelse som får henne att lämna Gotland, platsen där hon hör hemma men som hon aldrig kan återvända till.Hon söker sig till anonymitetens Stockholm, för att glömma och gömma sig. Efter en tid känns ensamheten ändå för svår, och när hon en dag får syn på Isak blir han hennes utvalda. Han har en blick som vill henne något, den får henne att känna sig verklig och hon bestämmer sig för att kartlägga honom, fånga honom, ta omhand. De inleder ett passionerat förhållande. Snart blir det till en maktkamp, och hon kan inte längre avgöra vem som kontrollerar vem. Nu ligger hon på sjukhuset, fylld av skuld och av rädsla för att allt hon hoppats på och längtat efter ska tas ifrån henne. Mödosamt försöker hon få ihop de fragmenterade minnena. Vad vet hon innerst inne om Isak? Och vad var det som faktiskt hände?
Elisabeth och Isak är med om en bilolycka. Elisabeth överlever men det gör inte Isak. I fragmentariska tillbakablickar får vi följa historien som leder fram till olyckan, en kärlekshistoria som inte är så fin utan full av svartsjuka och manipulation.

Det här är en obehaglig berättelse som skaver rejält, den känns i hjärtat, muskeln. Jag upplevde den första tredjedelen av boken som tung att komma in i men sedan rasslar det på med Ahlströms målande miljö- och personbeskrivningar. Trots det känns det inte som att berättelsen når fram helt, det blir lite för klyschigt emellanåt och jag hade nog lite för höga förväntningar efter att ha läst ”Ett liv för lite”. Det är en läsvärd men svårbedömd bok som landar någonstans mellan 3 och 4 i betyg.
En av de bästa böckerna jag någonsin har läst, så otroligt stark berättelse som griper tag direkt i en.