Vintereld

Bok av Anders de la Motte
I den tredje delen av De La Mottes Årstidskvartetten dör en kvinna i en brand. Året är 1987 och i den skånska stugbyn firas det lucia. Polisutredningen gör att vänner blir fiender och familjer splittras. Till slut erkänner en ung man dåden. Flera decennier senare ärvs stugbyn av Laura Aulin, men så fort hon anländer till trakten så anläggs nya bränder.
Tredje delen i årtstideskvartett
En ung kvinna dör i en brand 1987, och 30 år senare börjar fler bränder bryta ut.
En riktigt bra skriven thriller där man får se tillbakablickar blandat med nutid
Rekommenderas!
I boken är det två historier som flätas samman... i början möter vi ensamvargen Hedda som äger en stugby. Hedda har en tid tänkt på att sälja men till vem?
Hedda dör och hennes brorsdotter Laura (huvudpersonen i boken) ärver stugbyn. Laura åker ner till stugbyn och ska sortera efter Hedda.
Trettio år tidigare, lucianatten 1987, brinner dansbanan upp och en ung tjej omkommer i branden. När Laura kommer tillbaka till stugbyn (30 år senare) så dyker minnena från branden upp och en rad konstiga händelser upp. Laura tvingas att ta itu med det förflutna.

Detta är de la Mottes tredje bok i årstidskvarteten. Den är bra gjord och helt oförutsägbar. När gåtan löses upp blev jag förvånad. Boken innehåller liksom de andra många cliffhangers som gör att man vill fortsätta. Trots en bra författare och en bra skriven bok är det något i storyn som gör att jag inte fångas och det kan nog mest bero på att jag fortfarande hade förra boken färskt i minnet.
Vintereld är en spännande bok. Jag blev aldrig uttråkad. Bra språk och flow i boken.
Laura ärver sin fasters närgångna stugby. Hon åker tillbaka för att sälja den. Men hennes förflutna kommer ikapp. Dog fastern verkligen en naturlig död? Vem går egentligen att lita på och vem ska hon sälja till?

En mycket läsvärd bok.
Detta är den tredje delen i Anders de La Mottes fristående kvartett. De två första delarna heter Slutet på sommaren och Höstdåd. Eftersom alla delar är fristående behöver man inte ha läst dem tidigare för att tycka att Vintereld är en ruskigt bra kriminalroman.

Boken tar sin början när den ensliga karaktären Hedda möter en okänd person på en brygga. Hedda äger stugbyn Gärdsnäset sedan många decennier och nu är det bara hon kvar där. Hon lever ensam och träffar knappt någon. Hennes brorsdotter Laura har inte besökt byn på trettio år, inte sedan en hemsk brand inträffade, som skördade ett människoliv.

Strax efter Heddas möte får Laura ett samtal och tvingas åka till stugbyn som hon inte besökt sedan hon var sexton år gammal. Resan förväntas bli kort men omständigheterna gör att Laura blir kvar längre än förväntat. Det är här boken har sin historia; när Laura börjar leta i det förflutna efter vad som egentligen hände. Vad var det som hände Hedda som gjorde att Laura behövde återvända? Och framför allt; vad var det egentligen som hände den där luciakvällen för trettio år sedan när dansbanan brann ner och ärrade Laura för livet?

Vintereld är en spännande roman vars berättande hela tiden växlar mellan dåtid och nutid. I varannat kapitel får läsaren följa hur Laura i nutid återvänder till byn Vedarp och stugbyn Gärdsnäset för att gräva i det förflutna. I varannat kapitel får läsaren själv tillträde till vintern 1987 för att följa händelseloppet fram till branden.

Som läsare sitter man som på nålar genom större delen av boken. Den innehåller lagom många karaktärer och namn för att det ska vara underhållande men inte svårt att hänga med. Genom att växla mellan dåtid och nutid får man som läsare själv en chans att försöka lista ut hur historien hänger ihop innan Laura själv gör det.
Berättelsen handlar i det stora om att lösa ett nytt och ett gammalt mord. Det är också en berättelse om kärlek och om att våga återvända till känslor och händelser som man trodde att man lagt bakom sig för längesedan. Alla som någon gång flytt för att få en chans att börja om sitt liv på nytt kan känna igen sig i den här boken. Hur det är att komma tillbaka till byn där alla känner igen dig och tiden verkar ha stått stilla. Det kan bli ett kärt återseende men med många faror på vägen.