Livlina

det här är det bästa jag läst på länge. Kaoset röran, ångesten som river, så mycket igenkänning. och också familjehemligheter och relationen till en lyckad syster. jag hade verkligen velat se den här som film.

Liv är ett virrvarr av skam, sorg och rädsla. Redan som 22 år gammal styrs hon av hypokondri. Hon känner sig utanför i sin familj, en mor och en syster, som i hennes ögon är normalitet personifierade. Det är en relationsroman om den jobbiga tiden mellan att identifiera sig som ett barn eller som en vuxen - samtidigt som den väldigt öppenhjärtigt tar upp hur vården i Sverige ser ut för personer i Livs sits. Man märker att författaren har använt sig av delar i sitt liv som inspiration vilket gör att det känns genuint. Språket känns lika ungt som huvudpersonen ska vara. Engelska uttryck hit och dit. Man reser tillbaka till att själv vara ung och orolig. Man möter insikten på nytt om att alla har ett trassligt inre liv och är mer än personen man ser utanpå. Det enda jag ser som en nackdel i den här historien är antalet osannolika sammanträffanden som behöver ske för att historien ska röra sig framåt. Kanske att slutet knyts ihop lite hastigt också. Men i det stora hela är det en stark debut för Happy Jankell och jag hoppas att hon fortsätter skriva!

Häftigt omslag, bra story, roliga karaktärer och en hel del kärlek och ångest. Vad mer kan man begära av en roman?! Riktigt bra!