Hur du ska läsa, och varför
How to Read and Why
Bok av Harold Bloom
Jag skulle vilja påstå att det är omöjligt att lyssna till en annan människa så som vi lyssnar till en mycket bra bok. Lyrisk poesi, när den är som starkast, lär oss hur vi ska tala med oss själva, snarare än med andra. Den ensamme läsaren tillhör kanske ett släkte i utdöende, men skulle så vara fallet är det mer än ensamhetens njutningar som dör ut. I sista hand besvaras frågan 'Varför läsa?' med att det bara är ett beständigt läsande som verkligen skapar och sedan vidgar det autonoma jaget. Innan du blivit dig själv, vad gott kan du göra andra?
Harold BloomDet är en tillgänglig och underhållande kärleksförklaring till god litteratur. Inga pekpinnar, utan just förslag till hur man kan läsa.
Örjan Abrahamsson, GT
Nånstans läste jag om Harold Blooms bok Hur läsa & varför. Som litteraturvetare blev jag förstås nyfiken på vad en litteraturkritiker hade för åsikter om olika genrer och författare. Ja hade. Harold Bloom avled i oktober 2019. Den edition jag läste gavs ut för ganska precis tre år sen (maj 2018) av Modernista. Första gången boken kom ut på originalspråk var år 2000.
Harold Bloom var alltså litteraturkritiker. Hans sätt att se på läsning var att läsningen i sig inte enbart skänker harmoni utan även vishet. I den här boken betar han av de stora litterära genrerna och ger exempel på verk och författare han gillar.
Jag trillar snabbt dit. Det här är en bok som tilltalar mig mycket. Nu är jag till och med villig att läsa fler noveller, en genre jag har lite svårt för. Min åsikt har varit: antingen är noveller för kortfattade eller bra men för korta, alternativt, för dåliga. Harold Blooms inledande del i den här boken har fått mig att ändra mig! Ett skäl till detta är att han i summeringen efteråt jämför två novellförfattare och ger olika, men hållbara argument för att läsa var och en.
Det är gott att läsa en bok av en person som verkligen älskade just att läsa. Jag fylls av positiva känslor och blir intresserad att läsa ännu mer. Inte bara flera noveller utan även författare jag har lyckats missa genom åren. En liten övervikt är det förstås till förmån för de anglosaxiska författarna, men det stör inte mig.
Mitt omdöme för den här boken kan bara bli det högsta.
Harold Bloom var alltså litteraturkritiker. Hans sätt att se på läsning var att läsningen i sig inte enbart skänker harmoni utan även vishet. I den här boken betar han av de stora litterära genrerna och ger exempel på verk och författare han gillar.
Jag trillar snabbt dit. Det här är en bok som tilltalar mig mycket. Nu är jag till och med villig att läsa fler noveller, en genre jag har lite svårt för. Min åsikt har varit: antingen är noveller för kortfattade eller bra men för korta, alternativt, för dåliga. Harold Blooms inledande del i den här boken har fått mig att ändra mig! Ett skäl till detta är att han i summeringen efteråt jämför två novellförfattare och ger olika, men hållbara argument för att läsa var och en.
Det är gott att läsa en bok av en person som verkligen älskade just att läsa. Jag fylls av positiva känslor och blir intresserad att läsa ännu mer. Inte bara flera noveller utan även författare jag har lyckats missa genom åren. En liten övervikt är det förstås till förmån för de anglosaxiska författarna, men det stör inte mig.
Mitt omdöme för den här boken kan bara bli det högsta.