Aldrig fucka upp

Bok av Jens Lapidus
I Jens andra fristående del i trilogin om Stockholms undre värld får vi möta tre män: polisen Thomas som tröttnat på packet, legosoldasten Niklas som för krig mot hela samhället och frihetstörstande Mahmud som bara vill få styra sitt eget liv. De tre blir alla innästlade med den jugoslaviska maffian med bossen Radovan i spetsen.
Jag var inte alltför imponerad av "Snabba cash", som är första delen i den här trilogin. Tyckte jag bättre om "Aldrig fucka upp" då?

Tyvärr inte, även om det fanns vissa saker som fick mig att dra på munnen (exempelvis att Jens Lapidus valt att döpa en offentlig försvarare till Jörn Burtig). Genom hela boken är det väldigt korta meningar och uppradningar. Visst kommer man in i den rytmen ganska fort, men jag är ändå inte förtjust i det sättet att skriva.

Jag vill gärna tycka om "Aldrig fucka upp", men det är helt enkelt inte min typ av berättelse. Jag lär nog försöka mig på något annat av Jens Lapidus, men nu tar jag farväl av den här serien.
I Jens andra spänningsroman om den undre världen i Stockholm har scenen bytts från Stureplan till förorten. Men återigen kretsar handlingen kring den jugoslaviska maffian. Den här gången får vi möta Mahmud som försöker göra sig skuldfri, legosoldaten Niklas som startar ett krig på egen hand på hemmaplan och Thomas, en polis som inte har det renaste mjölet i fickorna och som är beredd att ta i med hårdhandskarna. I Aldrig fucka upp finns inga hjältar, bara kämpar, missanpassade och skurkar.

Återigen lyckas brottmålsadvokaten måla upp en mycket realistisk bild av ett Stockholm vi andra sällan ser, men handlingen i den här romanen är inte alls särskilt spännande och boken blir i min smak något för mycket macho.