Liknande böcker
På oxens horn
Bok av Jan Fridegård
""Idiot", ropade läraren och rösten var en blandning av vrede och förtvivlan. I bänken stod jag, nioåringen, och teg fast jag visste det rätta svaret på hans fråga." Självbiografin På oxens horn gavs ut första gången 1964. Jan Fridegård (1897-1968), statarson från Uppland, är en av Sveriges stora arbetarförfattare. Hans klara och knappa stilkonst präglar skildringarna.
Bland Jan Fridegård-böckerna från mammas och pappas bibliotek hittade jag inte enbart fiktiva romaner (om än med viss verklighetsbakgrund). Där fanns också ett antal självbiografiska böcker. Självbiografin På oxens horn gavs ut 1964.
I den här lilla boken berättar författaren anekdoter från sin barndom. Det blir korta, nästan novellartade berättelser och inte nån typisk självbiografi. Stora och små händelser skildras, bland annat från Jan Fridegårds skoltid. Excentriska personligheter passerar revy och ett antal dråpliga situationer återberättas, men här finns också finstämd lyrik och vackert skildrad natur.
Det är i det senare, lyriken och naturskildringarna, jag tycker att författarens stilistiska styrka märks. Vidare är det förstås intressant att se de inlagda fotografierna. Jag är inte mycket för korta berättelser och noveller och här blir det onekligen så att jag får svårt att hålla ihop handlingen. Kanske hade Jan Fridegård varit en utmärkt dagboksbloggare..?
Mitt omdöme blir medel.
I den här lilla boken berättar författaren anekdoter från sin barndom. Det blir korta, nästan novellartade berättelser och inte nån typisk självbiografi. Stora och små händelser skildras, bland annat från Jan Fridegårds skoltid. Excentriska personligheter passerar revy och ett antal dråpliga situationer återberättas, men här finns också finstämd lyrik och vackert skildrad natur.
Det är i det senare, lyriken och naturskildringarna, jag tycker att författarens stilistiska styrka märks. Vidare är det förstås intressant att se de inlagda fotografierna. Jag är inte mycket för korta berättelser och noveller och här blir det onekligen så att jag får svårt att hålla ihop handlingen. Kanske hade Jan Fridegård varit en utmärkt dagboksbloggare..?
Mitt omdöme blir medel.