Bön till havet

Sea Prayer
Bok av Khaled Hosseini
På en månbelyst strand vaggar en pappa sin sovande son i väntan på gryningen och en båt som ska komma. Han beättar för sin pojke om sin barndoms långa somrar och minns sin farfars gård i Syrien, hur olivträden prasslade i vinden, hur farmoderns getter bräkte och kastrullerna skramlade. Och han minns den livliga staden Homs med dess myllrande gränder, dess moské och dess stora souk, innan bomberna började regna över himlen och de blev tvugna att fly. När solen går upp ska de och andra på stranden samla ihop sina tillhörigheter och ge sig ut på en farlig sjöresa på jakt efter ett nytt hem. Bön till havet är inspirerad av det som hände Alan Kurdi, den treårige syriske pojke som drunknade i Medelhavet när han försökte sätta sig i säkerhet i Europa i september 2015. Året efter Alans död dog eller försvann 4176 andra under liknande överfarter. Antalet dödsfall till havs fortsätter att stiga. Den här boken tillägnas de tusentals människor som omkommit till havs på flykt undan krig och förföljelse.
Alltså jag trodde att jag började förstå mig på poesi. Men jag tror jag får dra tillbaka orden. Det är en stark historia men det poetiska språket fångar mig inte. Jag älskar illustrationerna och grundidén men mer än så är jag inte fast. Jag tror att jag skulle tyckt om boken mer om språket varit mindre poetiskt. Jag gillar som sagt handlingen och den är stark. Jag hade bilden på den lilla pojken som flöt iland i huvudet hela tiden när jag läste men språket är så pass viktigt för mig att jag inte blir så påverkad som jag kanske borde bli.
Tyvärr får boken inte så högt betyg men som sagt är handlingen viktig och stark så det är det som höjer betyget ändå