Den nya radioaktiva världsordningen

I uranets spår förstörs odlingsmöjligheter, fördrivs människor och tillverkas massförstörelsevapen. I uranets spår produceras el till hem och industri och satsas hundratals miljoner kronor på att minska gatuvåld, finansiera idrott och att utveckla nya stadsdelar. Berättelserna och vittnesmålen om den nya radioaktiva världsordningen låter helt olika beroende på vart man kommer och vem man talar med. Anthony Lyamunda ser det som sin livsuppgift att göra sitt folks röster hörda gentemot den multinationella kraftindustrin och de nationella makthavarna - att sätta stopp för planerna på att förvandla Tanzania till en av världens största producenter av uran. "Vi folket, har inte tjänat någonting på guldet, och det kommer att bli samma sak när det gäller uranet", säger han. Gun Andersson har sedan männen från Atomkraftkonsortiet på 1950-talet mutade in hennes svärfars marker för att bygga Sveriges första kärnkraftverk sett vilken stor nytta uranet åstadkommer. "Som jag brukar säga är det farligare att ta bilen in till Oskarshamn", förklarar hon. Annie Benonie har sedan männen från kraftbolagen började muta in indianernas boplatser och jaktmarker i Nordamerika sett folkfördrivning och miljöförstörelse i uranbrytningens spår. "Marken kommer aldrig att kunna återställas igen till kommande generationer", sa hon. Möt några av människorna på olika platser på jorden med starka erfarenheter av uranbrytning, anrikning och kärnkraft. Läs om lokala opinioner och storpolitik i uranets spår. Läs om den nya radioaktiva världsordningen.