Pottungen

Jag bestämde mig för att raskt fortsätta med Anna Laestadius Larssons historiska romantrilogi om tre unga kvinnor vid hovet under 1700-talet. Redan i den första delen figurerade Pottungen. I del två är hon, som egentligen heter Johanna, centralfigur.

Pottungen har blivit både mor och vuxen. Tiden i bokens början är våren 1792 och Gustav III har blivit skjuten på maskeradbalen och dör på slottet. Ny regent blir Karl. eftersom Gustavs son är omyndig. När han visar sig på balkongen står Johanna, tidigare pottunge åt Karls fru Charlotta, med sin son Nils. Hon vet att Karl inte är nån fin människa. Johanna jobbar på en krog, men försöker att inte bli fast i prostitution eller lösdriveri. På slottet drömmer Charlotta om makt. Tillsammans med sin förtrogna Sophie samlar hon en hemlig kvinnosalong, Blåstrumporna.

Återigen berättas en spännande del av svenska kvinnors historia. Jag tycker del två i den här trilogin är lika bra som den första delen. Böckerna är baserade på gedigna efterforskningar av författaren. Bland annat har hon studerat de dagböcker, ”journaler”, som Charlotta förde. Men även andra dokument har legat till grund för romanerna. Det blir extra spännande när en författare är bra på att dramatisera och göra trovärdig fiktion av historiska verkliga händelser och personer.

I del två tecknas främst personerna, de kvinnliga karaktärerna. Det är genom deras ögon miljöerna skildras, mode, politiken, samhället i stort och smått och framför allt männen, kungarna och adelns… tillkortakommanden. På så vis blir romanerna väldigt trovärdiga och bidrar till en stycke kvinnohistoria trots att romanerna i sig är fiktiva, med påhittade dialoger.

Mitt omdöme blir det högsta.