Det stora århundradet, #8

De som dödar drömmar sover aldrig

Bok av Jan Guillou
Juristen Eric Letang arbetar på den kända Henning Sjöstrands advokatbyrå i Stockholm. Hans älskade arbetar som advokat i Hamburg vilket gör att han får pendla mellan de två länderna. Tillsammans kämpar de mot odemokratiska krafter och för ett liv tillsammans. Hemliga agenter på såväl den svenska som den tyska sidan ställer dock till det för dem båda.
I del åtta i bokserien om Det stora århundrades får vi följa Erics Letang under 1970-talet. Han är barnbarn till ingenjörerna Lauritzen, vars öden vi fått följa tidigare i bokserien. Eric arbetar hårt på en advokatbyrå på dagarna och på nätterna stöttar han en vänsterpolitisk rörelse. Hans älskade Gertrud kämpar som advokat i Tyskland, men blir starkt ansatt av det odemokratiska styret och det är inte lätt att vara ett älskande par under de förutsättningarna.
Det här är den mest humoristiska, lustigaste och underfundigaste av alla de böcker i serien som jag har läst. Den distans och ironi som bara Guillou kan uppbåda kommer helt till sin rätt, samtidigt som man ömmar med de öden som bokkaraktärerna möter. Det 1970-tal som ibland beskrivs i form av sockeplast och mjukisbyxor, var inte så mysigt ändå.
Enligt Jan Guillous egen utsago är han den enda författaren i Sverige med kapacitet att skriva en släktkrönika som sträcker sig över hela 1900-talet, och som därmed skildrar detta ofantligt blodiga sekel i mänsklighetens historia. Huruvida han är den enda som klarar av det eller inte kan lämnas därhän, men faktum är att han hittills klarat uppgiften med galans.

Berättelsen som tog sin början när tre fattiga söner till fiskare i Norge skickades till universitetet i Dresden där de blev diplomingenjörer har nått fram till barnbarnen. Trots att de tre bröderna splittrades till Norge, tyska Östafrika och England där samtliga upplevde första världskriget på olika sätt, återförenades de till slut i Sverige där även andra världskriget upplevdes på olika sätt. Den gången pågick dock skillnaden mer i deras egna huvuden än genom yttre omständigheter, då framförallt den äldste brodern Lauritz inte kunde få in att hans älskade Tyskland var i stånd att begå de barbariska dåd som nazisterna genomförde.

I seriens åttonde del är det dock Erik Letang, barnbarn till brodern Oscar som står i centrum. Guillou har själv berättat att Eriks historia är hans egen med undantaget från att Erik verkligen blev jurist, medan Guillou hoppade av juridiken för journalistiken.I den föregående boken tog Erik examen från Juristlinjen och fick jobb på Henning Sjöstrands advokatbyrå, trots att det inte sågs med blida ögon inom den vänsterrörelse där han ingick. Ett vänsterengagemang som i denna roman kommer att stå honom dyrt. Genom sin västtyska flickvän som han träffade i den föregående romanen dras han in i kriget mellan den västtyska staten och terroristerna i den Röda arméfraktionen. Något som kommer att påverka hans liv på djupet. Samtidigt visar det sig att det även i Sverige pågår en form av krigföring mot svenska vänsteraktivister på ett sätt som Erik och hans kamrater inte varit medvetna om.

Även om romanserien är som bäst fram till sista boken som behandlar andra världskriget så är "De som dödar drömmar sover aldrig" en fängslande roman om en tid som författaren själv var en del av. Åren efter 1968 då motsättningarna mellan den nyvakna vänsterrörelsen och den hårda verkligheten skärptes. Denna grundkurs i politiken under tidigt 1970-tal blandas med juridiska resonemang och lärdomar som man som läsare inte ens visste att man skulle intressera sig för.

En nackdel med boken är att konflikterna i den kan te sig som en aning triviala efter att två världskrig skildrats, men Guillou lyckas ändå hålla intresset uppe genom sitt underhållande och initierade sätt att berätta. Även om boken säkert kan läsas fristående så gör nog den intresserade läsaren ändå rätt i att läsa serien från början. Hela serien bör läsas av såväl historieintresserade som av Guilloufantaster.