Det är den kallaste vintern i mannaminne och en man hittas hängd i ett träd ute på Östgötaslätten. Tillvägagångssättet påminner om de gamla asatroendes ritualer vid människooffer och kriminalinspektör Malin Fors ger sig ut på jakt efter mördaren. Men rör det sig verkligen om ett offer? Och varför har någon velat ge sig på Bollbengan, en av Linköpings utstötta? Under de kalla stjärnorna svävar Bollbengans ande och manar på Malin att ta reda på hans historia
Midvinterblod är första delen i en trilogi om kriminalinspektör Malin Fors vid Linköpingspolisen. Det är en suggestiv berättelse om gamla oförrätter och otäcka hemligheter.
Mons Kallentoft (f 1968) debuterade år 2000 med romanen Pesetas som belönades med Katapultpriset för bästa debut. Sedan dess har han hunnit ge ut romanerna Marbella Club och Fräsch, frisk och spontan, samt den prisbelönta mat- och samhällsreportageboken Food Noir. Midvinterblod är hans fjärde roman.
Har börjat läsa den här serien långt efter att ha hört mycket gott om dessa böcker. I vanliga fall gillar jag spännande kriminalhistorier, men av någon anledning griper denna bok inte tag i mig. Tråkiga karaktärer och tråkigt berättad.
Vill man ha gastkramande spänning då läs denna. Mycket välskriven och ruskig bok om ett mord och jakten på mördaren. Får följa kriminalaren Malin Fors och henbes kollegor på hennes väg att lösa ett mycket otäckt mord.
Har nyss börjat läsa Kallentoft och får lov att säga att han skriver mycket bra och verklighetstroget. Man lever med boken och dess karaktärer.
Har nyss börjat läsa Kallentoft och får lov att säga att han skriver mycket bra och verklighetstroget. Man lever med boken och dess karaktärer.
Först tyckte jag inte om boken alls. Språket var för styltigt och högtidligt, tyckte jag. Inte som talspråk. Men jag blev indragen i historien därför att jag började undra över offret. Vem han var och vad som hade hänt. Och sedan var boken en snabb läsning därför att historien drog till sig intresset. Kallentofft har ett speciellt sätt att berätta med mycket inte monologer vilket engagerade. Kommer jag att läsa fortsättningen? Kanske. Det är i alla fall mycket möjligt!
Jag vill börja recensionen med att vara tydlig med att boken är skriven 2007, det kanske var en annan tid då. Det kanske kan vara en viss förklaring till varför jag i ärlighetens namn tyckte mycket illa om den här boken. Återigen infrias fördomen om att män inte skall skriva ur ett kvinnligt perspektiv för den här boken innehåller tydliga exempel på vad sexism är. Utöver det är den rasistisk och tyvärr inte bara en gång. Som pricken över i:et blir den inte spännande någon gång under sina 420 sidor. Det är alltid tråkigt att skriva en negativ recension, men den här boken rekommenderar jag ingen att läsa. Men, återigen. 2007. Jag har fler böcker i serien och är ändå benägen att ge en eller två böcker en chans, men för att läsa hela serien så krävs det en storförändring i synen på kvinnor, invandrare och överviktiga personer...