Hjärterum
Bok av Sara Lövestam
Kouplans liv har blivit bättre. Han har fått uppehållstillstånd i Sverige. Han har bostad och gör praktik. Men Kouplan är inte lycklig. Han tänker på sin familj varje dag.Var är hans bror, Nima? Lever han? Var är deras mamma och pappa?
För att leta spår går Kouplan till Azads grill där många papperslösa arbetar. Kouplan jobbade själv där, för många år sedan.
- Jag vågar inte prata, säger en av arbetarna. En av oss har blivit mördad och vi kan inte gå till polisen.
Men Kouplan vägrar vara rädd igen. Han ska hitta sin bror och ge rättvisa åt den mördade arbetaren. Nu ska sanningen fram.
Författaren Sara Lövestam har skrivit många böcker. De flesta är skönlitterära, några behandlar svenska språket. Hon är lika duktig oavsett genre. Nu har jag slagit ihop pärmarna på den fjärde och sista boken i hennes Kouplan-serie, Finns det hjärterum. Redan nu i ingressen kan jag avslöja att jag tycker att den är den bästa boken i serien.
I den här serien knyter Kouplan ihop sitt liv. De andra böckerna i serien har varit mer inriktade på hans arbete privatdetektiv och könsbyte. I sista delen söker han sin familj – han vet inte ens om de alla lever. Vidare gör han upp med dem som utnyttjade honom och andra papperslösa flyktingar.
Det känns som om författaren verkligen är insatt i det hon skriver. Och jag kan tänka mig att hon har fått höra en och annan livshistoria i arbetet som SFI-lärare. Det är skamligt att människor har det så här idag, att de lever på flykt, att de lever hemlösa och blir utnyttjade som svart arbetskraft. Men det är också tur att det finns nån som vågar skriva om det. Heja Sara Lövestam!
Mitt omdöme blir det högsta.
I den här serien knyter Kouplan ihop sitt liv. De andra böckerna i serien har varit mer inriktade på hans arbete privatdetektiv och könsbyte. I sista delen söker han sin familj – han vet inte ens om de alla lever. Vidare gör han upp med dem som utnyttjade honom och andra papperslösa flyktingar.
Det känns som om författaren verkligen är insatt i det hon skriver. Och jag kan tänka mig att hon har fått höra en och annan livshistoria i arbetet som SFI-lärare. Det är skamligt att människor har det så här idag, att de lever på flykt, att de lever hemlösa och blir utnyttjade som svart arbetskraft. Men det är också tur att det finns nån som vågar skriva om det. Heja Sara Lövestam!
Mitt omdöme blir det högsta.