"Det fanns sex svanar på stranden, tre par. Två av dem hade lagt sig ner medan de övriga höll på att rensa sina fjädrar eller fortfarande sökte med näbbarna efter brödbitar. Ögonblicket var inne. Han reste sig, grep de två sprejflaskorna i var sin hand, sprutade en sky av bensin på var och en av fåglarna och innan de hann iväg hade han släppt en av flaskorna och antänt den andra. Den brinnande bensinen satte genast eld på svanarnas vingar. De brinnande eldkloten försökte undkomma sin plåga genom att flaxa bort över sjön innan de störtade mot vattnet och dog med fräsande och rykande vingar. Som brustna trumpeter, tänkte han. Så ska jag minnas deras sista skrik."
På kvällen den 21 augusti 2001 får Ystadspolisen ett märkligt samtal. En person påstår sig ha sett brinnande svanar över Marebosjön. Kurt Wallander åker ut till sjön för att undersöka vad som hänt. I sällskap har han sin dotter Linda som några veckor senare ska träda i tjänst vid Ystadspolisen. De hittar inga spår. Men redan några dagar senare ringer en upprörd lantbrukare och berättar att någon bränt ihjäl en av hans ungtjurar. Allt tyder på att en djurplågande sadist ligger bakom de makabra dåden.
Några dagar senare försvinner en kvinnlig kulturgeograf som kartlägger gamla stigar i Skåne och därefter en av Lindas bästa väninnor. Spåren leder rakt in till Guyanas djungler och kristna domedagsvisionärer. Och Lindas poliskarriär hotas innan den ens har börjat.
Riktigt sugen på en okomplicerad, men spännande deckare grabbade jag tag Henning Mankells bok Innan frosten. Det är en polisroman med Kurt Wallander i centrum. Eftersom jag har läst en del Wallander-böcker tidigare, men också sett många filmer var jag övertygad om att boken skulle vara rätt lättsam. Hmmm… en bok om läskiga mord är väl sällan lättsam, men den här tegelstenen på cirka 500 sidor läste jag ut på ett par dar.
Boken inleds med en hastig glimt från USA, för att sen utspela sig i Ystad. Där sätter nån eld på svanar. Kurt Wallander kollar läget tillsammans med sin dotter Linda, som om några veckor ska börja jobba som polisaspirant. Linda kan självklart inte låta bli att bli insyltad. För efter ett antal hemska mord på djur hittas en mördad forskare. I samma veva försvinner en av Lindas barndomsvänner. Märkligt nog har barndomsvännen och den mördade forskaren en koppling – som Linda hittar, trots att hon inte har börjat sin poliskarriär än.
Det här är riktigt bra. Nånstans hade jag nån förutfattad mening om att det här skulle vara en rätt enkel deckare. Det är fel. Storyn, spänningen, relationen mellan Wallander och hans dotter – allt är bara så rätt och trovärdigt skildrat. Och bara det att mörda i religionens namn vet vi ju har skett och sker sen länge. Det enda jag kan irritera mig på är att författaren blandar ”dom” och ”de” och ”dem” – och då menar jag inte enbart att han använder ”dom” i dialog. Men å andra sidan, Henning Mankell skriver inga fler böcker och den här boken var så bra att jag bortser från den denna inkonsekvens.
Mitt omdöme blir det högsta.
Boken inleds med en hastig glimt från USA, för att sen utspela sig i Ystad. Där sätter nån eld på svanar. Kurt Wallander kollar läget tillsammans med sin dotter Linda, som om några veckor ska börja jobba som polisaspirant. Linda kan självklart inte låta bli att bli insyltad. För efter ett antal hemska mord på djur hittas en mördad forskare. I samma veva försvinner en av Lindas barndomsvänner. Märkligt nog har barndomsvännen och den mördade forskaren en koppling – som Linda hittar, trots att hon inte har börjat sin poliskarriär än.
Det här är riktigt bra. Nånstans hade jag nån förutfattad mening om att det här skulle vara en rätt enkel deckare. Det är fel. Storyn, spänningen, relationen mellan Wallander och hans dotter – allt är bara så rätt och trovärdigt skildrat. Och bara det att mörda i religionens namn vet vi ju har skett och sker sen länge. Det enda jag kan irritera mig på är att författaren blandar ”dom” och ”de” och ”dem” – och då menar jag inte enbart att han använder ”dom” i dialog. Men å andra sidan, Henning Mankell skriver inga fler böcker och den här boken var så bra att jag bortser från den denna inkonsekvens.
Mitt omdöme blir det högsta.