Hon kallades Daisy : att finna en farmor
Bok av Prinsessan Christina Fru Magnuson
Prinsessan Christina fick aldrig lära känna sin farmor. Kronprinsessan Margareta, Gustaf VI Adolfs första hustru dog bara 38 år gammal för exakt 100 år sedan, höggravid med sitt sjätte barn. Hon lämnade inte bara familjen i förlamande sorg - hon sörjdes av ett helt folk. Hur kom det sig? Och varför blev det så tyst efter henne?
Prinsessan Christina har sökt i de privata familjearkiven efter svar. Hon har gått igenom brev, fotoalbum och dokument och rest till sin kusin drottning Margrethe i Danmark för att få veta mer. I "Hon kallades Daisy" ger hon liv och färg åt en öppen och mångsidigt begåvad brittisk prinsessa som blev blixtförälskad i en svensk prins i Kairo, kallades solstrålen på Stockholms slott och tonar fram som den första moderna kungligheten i Sverige.
"Hon kallades Daisy" finns även utgiven som ljudbok.
Jag tycker att Prinsessan Christina har fångat ett vackert och genuint porträtt av sin farmor drottning Margareta men som kallades för Daisy.
Det är en kunglighet som jag tror få vet något speciellt om och det är kanske inte så konstigt när inte ens hennes barnbarn gjort det.Hon dog hastigt 1920 efter en tids sjukdom.
Porträttet som via fotografier,brev och föremål målas fram är en kvinna som är handlingskraftig och som ville göra gott för de undersåtar hon var satt som drottning över.Man skymtar en varmhjärtad,rättrådig och humoristisk kvinna.Hon skapade hjälporganisationer främst under krigsåren.
Prinsessan Christina har funnit den farmor som det inte pratades om,kanske för att sorgen var så förlamande för hennes farfar.Från att ha varit kvinnan i den gula klänningen fann hon en kvinna av kött och blod.
En intressant och finstämd bok som känns äkta.Det skulle vara intressant att lära sig mer om denna drottning.Hon verkade modern och äkta i att följa sin egen övertygelse.Duktig i både måleri och broderande samt duktig på trädgårdsskötsel.
Det är en kunglighet som jag tror få vet något speciellt om och det är kanske inte så konstigt när inte ens hennes barnbarn gjort det.Hon dog hastigt 1920 efter en tids sjukdom.
Porträttet som via fotografier,brev och föremål målas fram är en kvinna som är handlingskraftig och som ville göra gott för de undersåtar hon var satt som drottning över.Man skymtar en varmhjärtad,rättrådig och humoristisk kvinna.Hon skapade hjälporganisationer främst under krigsåren.
Prinsessan Christina har funnit den farmor som det inte pratades om,kanske för att sorgen var så förlamande för hennes farfar.Från att ha varit kvinnan i den gula klänningen fann hon en kvinna av kött och blod.
En intressant och finstämd bok som känns äkta.Det skulle vara intressant att lära sig mer om denna drottning.Hon verkade modern och äkta i att följa sin egen övertygelse.Duktig i både måleri och broderande samt duktig på trädgårdsskötsel.