Varför vara lycklig när du kan vara normal?

Why be happy when you could be normal?
Bok av Jeanette Winterson
Den här är en bok om ett livslångt sökande efter lycka. Det är en bok full av historier. Det handlar om en flicka som blir utelåst från sitt hem och är tvungen att sitta på trappen hela natten, det handlar om att ha en tyrann i stället för en mor, en mamma som har två uppsättningar löständer och en revolver i städskåpet och som väntar på domedagen, det handlar om att växa upp i en strängt religiös familj i en industristad i norra England, en stad som ändrat utseende så mycket sedan dess att den nästan inte längre finns och det handlar om universum som kosmisk soptunna med locket på - ingen kan fly. Det här är en bok om hur andra människors berättelser genom böcker och poesi kan bli ledstjärnor när man tappat både riktning och fotfäste. Det här är Jeanette Wintersons hett efterlängtade självbiografi. En gripande och rolig men samtidigt grym bok om sökandet efter tillhörighet, gemenskap, kärlek, en egen identitet, ett hem och en mor. Det här är Jeanette Wintersons berättelse om hur det gick till när hon valde att lämna sitt föräldrahem för att hon sexton år gammal hade hittat kärleken i en annan kvinna och hur hennes mamma reagerade på nyheten genom att på farstutrappen säga till sin dotter: "Men varför vara lycklig när du kan vara normal?"
”Varför vara lycklig när du kan vara normal?” är en fråga som Jeanette Wintersons adoptivmamma ställde till henne, och den sätter tonen för författarens självbiografi. Hon berättar om uppväxten som adopterad hos ett par i Manchester. Hur det var att befinna sig i en strikt religiös miljö där undergången stundade och alla som inte bekände sig till samma troslära som modern skulle brinna i helvetet.
Men det här är samtidigt en berättelse om en flicka som hittar hem i litteraturen och orden. De blir hennes räddning när hon tvingas lämna sitt hem som sextonåring för att kunna leva det liv hon önskar.

.

Jag har tidigare läst Jeanette Wintersons självbiografiska roman Det finns annan frukt än apelsiner, och de två böckerna fungerar bra som komplement till varandra. I romanen var vissa delar uppdiktade, och vissa händelser redigerades bort då de verkade _för_ osannolika. Exempelvis en scen där Jeanette som liten satt utelåst på trappan en hel natt. I självbiografin upplever jag språket som lite mer träigt, men samtidigt berörs jag verkligen av den sårbarhet och uppriktighet som Winterson visar. Uppväxtskildringarna är hjärtskärande.
Bitarna om tillhörighet och identitet var väldigt fina att läsa. Jeanette beskriver hur hon för första gången hittade hem i och med mötet med litteraturen, den blev en sköld mot mammans tyranni i hemmet, om än en undangömd sådan då Jeanette var tvungen att förvara sina böcker under madrassen. Enbart en handfull titlar var tillåtna i hemmet, varav de flesta var bibliska.
Även delarna som beskrev Jeanettes sökande efter sin biologiska mor gjorde ett stort avtryck hos mig.
Av mig får den här boken ⭐️⭐️⭐️+(3,5/5) i betyg.