Svinen

The tunnel
Bok av Carl-Johan Vallgren
Jorma Hedlund har egentligen dragit sig tillbaka, det är slut på det kriminella livet. Men tipset om värdetransporten är för bra för att passa. En sista stöt, sedan får det vara nog. Till en början löper allt enligt planerna. Men rånet går fruktansvärt fel, och Jorma blir en jagad man. Samtidigt försöker Danny Katz ta reda på vad som har hänt hans förra knarklangare Ramón och hans flickvän Jenny. Katz gamla sug efter droger har dragit in honom i en härva som bara växer. Hur gick det till när Ramón plötsligt kom över en massa knark? Och vem är egentligen Jenny? Spåret leder till en början in i Stockholms porrbransch och därefter i en riktning Katz aldrig hade kunnat ana. Bara en sak är säker: någon vill hindra honom från att hitta sanningen. Carl-Johan Vallgren skriver som Lucifer. Svinen är en fristående fortsättning på Skuggpojken (2013), den andra boken i en serie noir-thrillers om Danny Katz.
Lucifers a k a Carl-Johan Vallgrens böcker i Danny Katz-serien omfattar tyvärr bara två böcker. Svinen är den andra och senast utkomna. Men jag hoppas förstås på flera böcker, för det här är i klass med Mons Kallentoft, liksom Vallgren för övrigt med rötter i Linköpings-trakten.

Den här gången söker sig såväl Danny Katz som hans vän Jorma bakåt. Jorma gör det genom att återvända till brottets bana. Ett värdetransportrån, där han har onda aningar, går fel och Jorma inser att han är jagad. Danny Katz är nära ett återfall i drogträsket när hans knarklangare Ramón hittas död. Danny vill veta vad som har hänt och jagar Ramóns flickvän Jenny för att få svar. Paret visade sig nämligen vara ganska täta. När Danny börjar nysta leder spåren ner i Stockholms porrbransch, nåt som nån förstås gärna vill stoppa.

Precis som i första delen i serien sker många oförklarliga saker. Även den här boken är spännande redan från början – och väldigt blodig. Det är detta blodiga och brutala som får mig att tänka på Kallentofts Herkules-serie. Men där stannar likheterna. Kallentoft kan vara nästan poetisk i sina beskrivningar av skeenden, medan Vallgren är tämligen hårdkokt och ganska kall. Han väjer inte för det riktigt vidriga såsom kroppsvätskor av varierande slag. Hans skildringar är liksom konstaterande snarare än vällustiga yttringar i äckel. Den här gången är det lite för mycket för min del.

Mitt omdöme blir högt, slutet till trots.