Döden är inte nog

Bok av David Ericsson
Det är Södermalm, Stockholm i början av 1980-talet. Sven är i tjugoårsåldern, har brutit upp från sin medelklassfamilj och försörjer sig på att köra ut tidningar. När han försöker sno ett par Lektyr och FiB/Aktuellt från en Pressbyrå blir han påkommen av Annie, tjejen i kiosken. Detta blir inledningen till ett komplicerat förhållande mellan de båda. Medan Sven uppfattar sig som en vanlig arbetargrabb är Annie speciell. Hon kan spela på oljefat och xylofon men gör också andra saker som hon talar tyst om. Hon är ibland oberäkneligt våldsam och inte rädd om sig själv eller om andra. Ändå dras de till varandra och blir på sätt och vis varandras öde. Annie är uppvuxen i slummen i Köpenhamn och i ett flummigt kollektiv i Småland. Där har hon råkat ut för saker som gör att hennes liv nu, många år senare, tar en dramatisk vändning. Döden är inte nog är en intensiv roman om kärlek, hämnd och att bli vuxen åren kring 1980 men också en sann skildring av ett ruffigt men tillåtande Södermalm och ett arbetsliv bland byggnadsarbetare och lastbilschaufförer.
Sven bor på södermalm i Stockholm. Det är början av 1980-talet och Sven är i tjugoårsåldern.
Sven har brutit upp från sin medelklassfamilj ch fördröjer sig på att köra ut tidningar. När han försöker sno ett par Lektyr blir han påkommen av Annie som jobbar i kiosken.
& här börjar en komplicerad historia mellan de båda.

Om Sven skulle beskrivas som vanlig, så är Annie motsatsen, en speciell tjej som gör udda saker.
Ibland är hon till och med våldsam både mot sig själv och andra.
Ändå verkar ödet förra dem samman

Stundtals är jag helt hänförd av Ericssons sätt att beskriva saker, hans sätt att beskriva arbetet & livet på 80 talet fick mig stundtals att känna att jag var där. Jag gillar att han får en relativt rak & enkel historia att bli så pass levande. I stora drag så gillar jag boken, men där är ändå något som skaver.
Om det beror på att jag kände mig lite lurad på slutet? ja kanske, men här är många frågetecken som inte rätas ut