Fem små grisar
Five Little Pigs
Bok av Agatha Christie
Den första lilla grisen gick till torget ...
Sexton år efter att Caroline Crale dömts för mordet på sin make, uppsöker hennes dotter Carla Lemarchant detektiven Hercule Poirot för att rentvå moderns namn. Poirots misstankar faller snart på fem personer och utifrån deras vittnesmål rekonstruerar han bit för bit morddagen och händelserna som ledde fram till den. Samtidigt blir kopplingarna till en gammal barnramsa allt tydligare.
Fem små grisar utkom för första gången år 1942, och anses vara en av de gömda pärlorna i deckardrottningens litterära skatt. I romanen, där samma händelse berättas ur olika perspektiv, märks tydligt Agatha Christies fascination för ämnen som minne och tid.
I nyöversättning av Helen Ljungmark har Agatha Christies romaner fått en enhetlighet som spänner över författarskapet. Förlegade begrepp har moderniserats utan att böckerna har förlorat en språklig förankring till den tid då de skrevs. Samtidigt har en brittisk underfundighet som tidigare förbisetts lyfts fram.
Agatha Christie (1890-1976) är känd över hela världen som kriminalromanerna drottning. Hennes böcker har sålts i mer än tre miljarder exemplar vilket ingen annan författare i modern tid kommer i närheten av. Totalt har Christie skrivit åttio kriminalromaner och novellsamlingar, nitton dramer samt sex romaner under pseudonymen Mary Westmacott.
År 2015 var det 125 år sen deckardrottningen Agatha Christie föddes. Inför detta gjordes ett antal nyöversättningar på svenska av hennes böcker. En av dessa, Fem små grisar, nätshoppade jag på bokrean 2021.
Boken handlar om ett mord som begicks 16 år innan bokens nutid utspelar sig. Carla Lemarchant söker upp Hercule Poirot för att engagera honom i att rentvå den dömda mördaren, Carlas mor. Caroline Crale dömdes för mordet på sin make. Nu ska dottern gifta sig och vill att hennes blivande man ska känna att hans numera avlidna svärmor inte var nån mörderska. Mästerdetektiven inser snart att det finns fem personer som skulle kunna vara mördaren. Genom deras vittnesmål rekonstruerar han händelserna och mordet. Fem små grisar är en gammal engelsk barnramsa – och den passande titeln på den här boken.
Det här är en typisk pusseldeckare där Hercule Poirot och hans små grå celler jobbar metodiskt för att finna sanningen. För ganska snart tvivlar han på att det var rätt person som dömdes. Poirot intervjuar de fem personerna och låter dem lämna var sin skriftlig redogörelse. I slutet samlas alla och mördaren avslöjas. Boken är varken blodig eller jättespännande, men trivsamt underhållande såsom Agatha Christies böcker ofta är. Här är det de olika karaktärerna som står i centrum, inte alls miljön. Vem kan man lita på och vem lurar betraktarens öga?
Jag tror inte att jag har läst varken originalutgåvan från 1942 eller nån annan svensk översättning, så det var extra kul att se vad Helen Ljungmark har åstadkommit. Syftet med nyöversättningen var förstås att modernisera vissa begrepp utan att för den skull förlora kopplingen till tiden när boken skrevs. För mig känns det som om Helen Ljungmark definitivt har lyckats. Dessutom är boken oerhört snyggt formgiven.
Mitt omdöme blir det högsta.
Boken handlar om ett mord som begicks 16 år innan bokens nutid utspelar sig. Carla Lemarchant söker upp Hercule Poirot för att engagera honom i att rentvå den dömda mördaren, Carlas mor. Caroline Crale dömdes för mordet på sin make. Nu ska dottern gifta sig och vill att hennes blivande man ska känna att hans numera avlidna svärmor inte var nån mörderska. Mästerdetektiven inser snart att det finns fem personer som skulle kunna vara mördaren. Genom deras vittnesmål rekonstruerar han händelserna och mordet. Fem små grisar är en gammal engelsk barnramsa – och den passande titeln på den här boken.
Det här är en typisk pusseldeckare där Hercule Poirot och hans små grå celler jobbar metodiskt för att finna sanningen. För ganska snart tvivlar han på att det var rätt person som dömdes. Poirot intervjuar de fem personerna och låter dem lämna var sin skriftlig redogörelse. I slutet samlas alla och mördaren avslöjas. Boken är varken blodig eller jättespännande, men trivsamt underhållande såsom Agatha Christies böcker ofta är. Här är det de olika karaktärerna som står i centrum, inte alls miljön. Vem kan man lita på och vem lurar betraktarens öga?
Jag tror inte att jag har läst varken originalutgåvan från 1942 eller nån annan svensk översättning, så det var extra kul att se vad Helen Ljungmark har åstadkommit. Syftet med nyöversättningen var förstås att modernisera vissa begrepp utan att för den skull förlora kopplingen till tiden när boken skrevs. För mig känns det som om Helen Ljungmark definitivt har lyckats. Dessutom är boken oerhört snyggt formgiven.
Mitt omdöme blir det högsta.