Självbiografi eller Historien om mina experiment med sanningen

Bok av Hermann Hesse
Mahatma Gandhi är den person som under 1900-talet höjer sig över de flesta. Hans liv och verk har bara inte något motstycke. När man läser hans gripande, roliga, starkt tänkvärda självbiografi blir man på något sätt återupprättad som människa. Det finns hopp för människan som etisk varelse, som religiös varelse och - som politisk varelse! Kampen för sanning och rättvisa är inte bara ett högt ideal, den är nödvändig och möjlig. Samtidigt kan det uppstå komplikationer vid läsningen av en sådan här text. Gandhis etiska strävanden är så omutliga och egensinniga, den indiska och sydafrikanska miljön så olik vår egen, att det ytterligt kraftfulla i hans budskap kan gå oss förbi. Gandhis hängivna sökande efter Gud ligger i liten grad i det intellektets ansträngning som vi kallar andligt sökande och i hög grad i handling. Gandhis politiska gärning har hela sitt livsrum i en personlig, etisk och andlig övertygelse och i en identifikation med folket. Emellertid, allt detta »tuggmotstånd« uppvägs av den öppenhet med vilken personen Mohandas K Gandhi, så envis och godhjärtad, möter oss i sina experiment med sanningen. Det är helt enkelt svårt att lägga denna bok ifrån sig.
Detta är en bok som jag tycker alla borde läsa. Den handlar kortfattad om en indisk snubbe som går igenom flera olika faser av sitt liv, medan han beger sig på en resa för att hitta ett inre lugn och upplysning.

Hesse skriver på ett sätt som är på något konstigt sätt väldigt attraktivt.

Den är också tillräckligt kort för att vem som helst ska kunna läsa den.