Lappin and Lapinova
Lappin and Lapinova
Bok av Virginia Woolf
"And before they went to bed that night it was all settled. He was King Lappin; she was Queen Lapinova. They were the opposite of each other; he was bold and determined; she wary and undependable. He ruled over the busy world of rabbits; her world was a desolate, mysterious place, which she ranged mostly by moonlight. All the same, their territories touched; they were King and Queen."
Virginia Woolf (1882-1941) is considered one of the 20th century's foremost British authors and was a leading figure in the modernist movement. Her influence on English literature is still apparent seventy-five years after her death. Woolf's writing spans novels, short stories and essays and she is most renowned for works such as Mrs Dalloway (1925), To the Lighthouse (1927) and Orlando (1928), not to mention her revolutionary feminist essay A Room of One's Own (1929).
Lappin and Lapinova was originally published in Harper's Bazaar in 1938. It was subsequently included in the collection A Haunted House and Other Stories which was published in 1944; three years after Woolf's death.
En liten berättelse om eskapism och att växa ifrån varandra. Ganska lustig och sorglig på samma gång.
Jag tyckte att Virginia Woolfs novell "Lappin och Lapinova" var småkul och intressant, men dessvärre fastnade jag inte för den. Jag kom aldrig karaktärerna tillräckligt nära, vilket är en svår balansgång för den som skriver noveller. Kanske hade den behövt vara längre? Fast mest troligt är att den här novellen inte passade just mig.
Jag tyckte att det var en intressant tanke, det här med att man behöver ta till rollspel för att orka stå ut med varandra och omgivningen. Nu var det såklart en annan tid och andra förutsättningar i novellen än vad vi har idag. Men om man tar det till nutid - är det verkligen värt att vara kvar i ett sådant förhållande? Jag kan inte föreställa mig att någon skulle göra så idag, men vad vet jag. Jag är ju väl medveten om att det finns situationer då den ena i förhållandet inte kan eller vågar lämna förhållandet - oavsett hur illa det än är.
Jag tyckte att det var en intressant tanke, det här med att man behöver ta till rollspel för att orka stå ut med varandra och omgivningen. Nu var det såklart en annan tid och andra förutsättningar i novellen än vad vi har idag. Men om man tar det till nutid - är det verkligen värt att vara kvar i ett sådant förhållande? Jag kan inte föreställa mig att någon skulle göra så idag, men vad vet jag. Jag är ju väl medveten om att det finns situationer då den ena i förhållandet inte kan eller vågar lämna förhållandet - oavsett hur illa det än är.