Järtecken

Bok av Christoffer Carlsson
En novembernatt 1994 begås ett mord i utkanten av den halländska byn Marbäck. Den skyldige identifieras snart. Han döms och allt ställs till rätta. Men brottet skapar ringar på vattnet. Genom tiden gör det små och stora avtryck i människors liv. Frågetecken uppstår: Vad var det egentligen som hände däruppe i Marbäcksskogen? Och så är det Isak, pojken med järtecknet i sig, som fruktar att han en dag ska göra något förfärligt.
Brukar inte läsa deckare men har hört så mycket bra om Carlsson att jag kände mig tvungen att prova. Kan inte säga att jag nu är helt deckarfrälst men jag skulle kunna vara lite Christoffer Carlsson-frälst. Språket och karaktärerna var superba, med små känsliga detaljer som gav läsningen en väldigt levande känsla. Kommer läsa mer av honom!
Under senare år har jag läst en och annan av Christoffer Carlssons kriminalromaner. Nu ska jag vara ärlig och säga att alla hans böcker inte har tilltalat mig lika mycket. Några av dem är alltför svarta för att falla mig på läppen. Men så läste jag nånstans om Järtecken, blev intresserad och satte upp boken på min inköpslista. Nån läste listan och jag fick boken i julklapp 2019.

Boken inleds 1994. Huvudpersonen Isak är en liten mobbad kille med enorma brillor. Men han har en kompis och han har en lekmorbror som heter Edvard. Tillvaron är rätt OK – till dess att katastrofen inträffar. En ung kvinna mördas och bränns inne och det är Edvard som är mördaren. Edvard ställs inför rätta, döms och hamnar i fängelse. Tiden går och när Isak blir äldre ser han sidor hos sig själv som gör att han grubblar över om han inte har järtecknet i sig, det onda, det som går i familjen… Polisen Vidar har också en central roll i berättelsen.

Jag tycker att det här är riktigt spännande! Karaktärerna fascinerar mig, de känns verkliga och det blir extra spännande att följa dem över tid, om än med ett visst tidshopp. När Christoffer Carlsson skriver såna här böcker hamnar han självklart i min topp.

Mitt omdöme blir det högsta.
“Järtecken” av Christoffer Carlsson (Albert Bonniers förlag, 2019) är så mycket mer än en kriminalroman. Med andra ord - det finns kriminalromaner, sen finns det Christoffer Carlsson. Med en stilistisk glans och melankolisk lågmäldhet fångar Carlsson sin läsare på ett mycket hänförande sätt. Ibland klingar språket så melodiskt vackert, att det nästintill blir poetiskt. Carlsson skriver med en otrolig känsla, inlevelse och genuin finkänslighet som jag känner att jag saknar i denna typ av genre. Författaren har en otrolig förmåga att sätta ord på och vrida och vända på det som är komplext eller outtalat. Det är en fantastisk välkomponerad och mångbottnad berättelse med ett gott öga för detaljer och ett skickligt romanbygge. Allt känns så genomtänkt, men faller ändå så naturligt.

Medans jag läser, kan jag inte låta bli att dra likheter till ”Små eldar överallt” av Celeste Ng - ett allvetande och sympatiskt berättarjag, gedigna karaktärer som man känner oerhört starkt för, ett outtröttligt engagemang från författarens sida som driver berättelsen framåt.

Under läsandets gång får läsaren lära känna berättelsens karaktärer på djupet i tre olika stadier i livet. Läsaren tar del av karaktärernas perspektiv, tankegångar och känslor som gör att berättelsen känns trovärdig och äkta.

”Järtecken” är en läsupplevelse som utmärker sig bland mängden. Det är en roman som både utmanar och överraskar mig som läsare, samtidigt som den lämnar mig som läsare med en viss eftertänksamhet och förundran.