Gone, Baby, Gone

Bok av Dennis Lehane
Dorchester i Boston är inget ställe för de oskyldiga, de unga, de försvarslösa eller de renhjärtade. Det är ett område med splittrade familjer, cyniska snutar, utflippade kåkfarare ? och en apatisk mor som ser sig själv på kvällsnyheterna på teve medan hennes försvunna fyraåriga dotter försvinner allt längre bort, som om hon aldrig existerat. Privatdeckarna Patrick Kenzie och Angela Gennaro vill inte ta hand om det här fallet. Men efter vädjanden från barnets släktingar drar de igång efterforskningar och sätter allt på spel ? sitt förhållande, sin mentala hälsa, till och med sina liv ? för att finna den försvunna flickan. De hör mantrat gone, baby, gone allt oftare. Dennis Lehane lyssnar av livet och rösterna i Bostons tyngsta och hårdaste miljöer. Bittra levnadsöden, söndertrasade känslor, brutala våldsbrott vävs samman i hans oförglömligt starka och stämningsmättade romaner.
Handling: Platsen är Boston och startas upp med en kidnappning av en 4-årig flicka, Amanda, som bor hos sin ansvarslösa och missbrukande mamma Helene. I deras närhet finns även Helenes bror Lionel och hans fru Beatrice, en Beatrice som kontaktar privatdetektiverna Kenzie och Gennaro som åtar sig fallet... motvilligt, och de kommer att jobba parallellt med polisen. Denna deckare innehåller förutom kidnappning även gängkriminalitet, knark, prostitution, pedofili, och så ett gäng poliser som återfinns på ibland helt fel sida av lagen.

Det här är fjärde boken om detektiverna Patrick Kenzie och Angela Gennaro, och det är en bok man läser för att få en stunds spänning. Trots att bokens innehåll handlar om barn som försvinner, om vuxenvärldens svek, så blir jag aldrig berörd. Två av sex böcker i serien har jag läst och det har varit böcker som har varit ett nöje för stunden, men som försvinner lika snabbt som man slår ihop pärmen efter sista lästa sidan.