Flickan på kyrkogården
Bok av Maria Gustavsdotter
Under dagarna i Metropolen Byhålan sommaren 2022 köpte jag en enda bok. Stan har inte kvar nån bokhandel och det är sorgligt att se. Den som vill köpa böcker får göra det på ICA Maxi eller handla second hand. Jag gjorde det senare och fyndade Maria Gustavsdotters bok Flickan på kyrkogården. Den inbundna boken var i fint skick med skyddsomslag och blev min för endast en tjuga.
Sommmaren 1824 och platsen är Uddevalla. Aurora Ekblad och hennes psykiskt sjuka mamma bor inneboende hos mammans syster, gift med en grosshandlare. Aurora blir sin kusin Cordelias obetalda sällskapsdam. Småstaden de bor i sjuder av erotiska hemligheter samtidigt som en helt annan yta visas upp. Aurora blir den som finner den tolvåriga Karna Nilsdotter mördad på kyrkogården. Det är dessvärre inte den enda flickan som mördas. Men Aurora är den som hjäper till att lösa mordgåtorna.
Enligt baksidestexten är det här en pusseldeckare av klassiskt snitt. Jag skulle väl säga att den är en historisk kriminalroman. Boken är inte särskilt spännande först. I stället speglar författaren den tidens sätt att leva i en borgerlig miljö där ogifta kvinnor inte ens fick gå på promenad ensamma. Kapitlen är ganska korta, trots att meningarna är långa. Ändå är det här inte nån svår eller obegriplig litteratur för mig. Det blir snarare åt det lättlästa hållet, vilket inte direkt passar mig. Ibland känns det som om just den här boken vänder sig till en yngre läsekrets.
Mitt omdöme blir medel.
Sommmaren 1824 och platsen är Uddevalla. Aurora Ekblad och hennes psykiskt sjuka mamma bor inneboende hos mammans syster, gift med en grosshandlare. Aurora blir sin kusin Cordelias obetalda sällskapsdam. Småstaden de bor i sjuder av erotiska hemligheter samtidigt som en helt annan yta visas upp. Aurora blir den som finner den tolvåriga Karna Nilsdotter mördad på kyrkogården. Det är dessvärre inte den enda flickan som mördas. Men Aurora är den som hjäper till att lösa mordgåtorna.
Enligt baksidestexten är det här en pusseldeckare av klassiskt snitt. Jag skulle väl säga att den är en historisk kriminalroman. Boken är inte särskilt spännande först. I stället speglar författaren den tidens sätt att leva i en borgerlig miljö där ogifta kvinnor inte ens fick gå på promenad ensamma. Kapitlen är ganska korta, trots att meningarna är långa. Ändå är det här inte nån svår eller obegriplig litteratur för mig. Det blir snarare åt det lättlästa hållet, vilket inte direkt passar mig. Ibland känns det som om just den här boken vänder sig till en yngre läsekrets.
Mitt omdöme blir medel.