Sebbe sa nej
Bok av Niclas Christoffer
Skådespelaren och standup-komikern Niclas Christoffer släpper nu sin fjärde ungdomsroman med titeln Sebbe sa nej. Precis som i hans tidigare romaner Som Zlatan fast bättre (2012), Som James Dean fast snyggare (2013) och Airtight (2015) skriver han om svåra ämnen. I Sebbe sa nej möter vi en kille som blir utsatt för en våldtäkt av en tjej.
Sebbe flyttar till Skellefteå för att gå på hockeygymnasiet. Han har svårt att komma in i killgänget som har en hård och tuff jargong, och för att inte vara en mes dricker han alkohol på en fest, hamnar i sängen tillsammans med en tjej - och sedan går allt fel. Han blir våldtagen.
Niclas Christoffer har i sina tidigare böcker skrivit om ämnen som anorexi, självskadebeteende och sexmissbruk. I Sebbe sa nej ger han utsatta killar en mycket stark röst i metoo-debatten.
Niclas Christoffer, född 1974 i Hurva utanför Eslöv, flyttade till Stockholm där han utbildade sig till skådespelare vid Teaterstudion, och senare också filmmanusförfattare vid Manuspiloterna. Idag arbetar han som komiker, gärna med stand up, föreläsare och konferencier. Niclas har skrivit flera starka ungdomsromaner om psykisk ohälsa och debuterade med Som Zlatan fast bättre (2012), en berättelse om en kille som lider av ätstörningar. Boken har fått mycket uppmärksamhet och nominerades också till Stora Ljudbokspriset 2017.
När jag hade läst klart Niclas Christoffers ungdomsroman "Sebbe sa nej", satt jag praktiskt taget mållös och kände mig både imponerad och sorgsen. Jag var imponerad, eftersom det här är en riktigt stark berättelse - troligtvis hans starkaste hittills - och Niclas Christoffer förmedlar olika känslor väldigt skickligt. Redan i prologen snörde min hals ihop sig och jag ville bara krama om Sebbe. I första kapitlet började jag nästan att gråta. Det var länge sedan jag blev så berörd av en bok.
Varför kände jag mig sorgsen? För att boken var utläst. Det var högst motvilligt som jag lade boken ifrån mig under läsandets gång. Dessutom insåg jag att jag aldrig mer skulle få uppleva den härliga känslan av att läsa den här berättelsen för första gången. Visst kan jag läsa om den, men det kommer inte att bli samma sak.
Varför kände jag mig sorgsen? För att boken var utläst. Det var högst motvilligt som jag lade boken ifrån mig under läsandets gång. Dessutom insåg jag att jag aldrig mer skulle få uppleva den härliga känslan av att läsa den här berättelsen för första gången. Visst kan jag läsa om den, men det kommer inte att bli samma sak.