Det dolda arvet
Bok av Eva Kiani
Quara lever ett stillsamt liv i staden Vorna. Hon har växt upp med sagorna om vilourerna och deras magi. Men hon har aldrig trott att de är sanna. När hennes bror Quinn hittar en av den gamla tidens amuletter börjar släktens hemligheter att avslöjas. Samtidigt vaknar en uråldrig ondska till liv och Vornas framtid hotas. Snart står det klart för Quara och hennes syskon att de måste utforska sitt dolda arv för att rädda sitt hem.
Det dolda arvet är en skildring om ont mot gott men också en berättelse om självrannsakan. Boken är den första delen i fantasytrilogin Rodinia.
Det här är Print on Demand-utgåvan.
EVA KIANI, född 1981, växte upp som yngst av tre syskon på en bondgård utanför Varberg. Hon lärde sig att läsa och skriva när hon var fem år och har älskat böcker sedan dess. Författardrömmen uppstod redan i grundskolan. Vid ett besök på skolbiblioteket lovade hon sig själv att hennes namn en dag skulle finnas på en bokrygg. Eva är, som hon beskriver det, ?beroende av att få uttrycka sig och känna sig hörd?.
Det var när hon studerade juridik vid Uppsala universitet som hon började skriva på det som kom att bli Det dolda arvet. Eva är fortfarande bosatt i Uppsala tillsammans med sin make och tre barn.
Denna fantasy bok föll inte mig i smaken men iden är bra.
Boken vänder sig nog för ung vuxen.
Många namn och folkslag vilket gör att set blir lite rörigt men boken handlar om ett syskonpar som ska tillsammans med några följeslagare ut och leta rätt på
Några medaljer för att bekämpa mot onda varelser som har kommit för att utrota de goda.
Boken vänder sig nog för ung vuxen.
Många namn och folkslag vilket gör att set blir lite rörigt men boken handlar om ett syskonpar som ska tillsammans med några följeslagare ut och leta rätt på
Några medaljer för att bekämpa mot onda varelser som har kommit för att utrota de goda.
Jag ska vara ärlig och säga att i början ville jag ge upp otroligt många gånger. Kände att början var väldigt seg, eller så klickade den inte med mig. Om det inte vore för att jag fick den här boken skulle jag nog ha gett upp men nu läste jag vidare och tack och lov att jag gjorde det. För efter ungefär hälften av boken var jag helt fast.
Boken är uppdelad i flera olika kapitel med olika karaktärer som huvudperson. En del kapitel tyckte jag kunde vara lite tråkiga men tror dock jag kände så då jag längtade tillbaka till min favoritkaraktär. När man har en så stor favorit så som jag hade, så tycker man helt enkelt att de andra kapitlerna är onödiga för på konstigt sätt så bryr man sig inte (så jag kände när jag läste A Game of Thrones i alla fall)
Namnen är dock lite svåra och flöt inte bra i texten vilket gjorde att det tog längre tid än vanligt att läsa den. Jag kunde inte ens uttala namnen i mitt huvud vilket var orsaken till att jag hängde upp mig i texten. Syskonen Q kunde vara lite jobbiga i stunder och det kändes som de ibland saknade personligheter helt. (men nu är det nog jag som tyckte så bara för jag ville läsa om min favorit karaktär istället). Det var snarare sidkaraktärerna som var de bästa karaktärerna och det var dom som i alla fall jag hejade på.
På tal om namn, det var så sjukt många namn och karaktärer man var tvungen att hålla koll på, det var flera gånger jag läste ett stycke att jag var tvungen att stanna och bläddra tillbaka för att komma ihåg vem denna person nu var och varför hen var speciell. Jag vet inte om det var värmen som gjorde mig dum men jag blandade ihop eller glömde bort vem som var vem hela tiden. Gjorde det inte lättare när familjemedlemmar börjar på samma bokstav. Jag antar att jag börjar bli gammal.
Även fast det låter som jag verkligen sågar denna bok så är den är en helt okej debut från Eva Kiani, hon har verkligen försökt men för mig gick det inte hem hela vägen. Ska bli intressant att se henne utvecklas i framtiden och jag kommer helt klart att läsa fortsättningen.
Boken är uppdelad i flera olika kapitel med olika karaktärer som huvudperson. En del kapitel tyckte jag kunde vara lite tråkiga men tror dock jag kände så då jag längtade tillbaka till min favoritkaraktär. När man har en så stor favorit så som jag hade, så tycker man helt enkelt att de andra kapitlerna är onödiga för på konstigt sätt så bryr man sig inte (så jag kände när jag läste A Game of Thrones i alla fall)
Namnen är dock lite svåra och flöt inte bra i texten vilket gjorde att det tog längre tid än vanligt att läsa den. Jag kunde inte ens uttala namnen i mitt huvud vilket var orsaken till att jag hängde upp mig i texten. Syskonen Q kunde vara lite jobbiga i stunder och det kändes som de ibland saknade personligheter helt. (men nu är det nog jag som tyckte så bara för jag ville läsa om min favorit karaktär istället). Det var snarare sidkaraktärerna som var de bästa karaktärerna och det var dom som i alla fall jag hejade på.
På tal om namn, det var så sjukt många namn och karaktärer man var tvungen att hålla koll på, det var flera gånger jag läste ett stycke att jag var tvungen att stanna och bläddra tillbaka för att komma ihåg vem denna person nu var och varför hen var speciell. Jag vet inte om det var värmen som gjorde mig dum men jag blandade ihop eller glömde bort vem som var vem hela tiden. Gjorde det inte lättare när familjemedlemmar börjar på samma bokstav. Jag antar att jag börjar bli gammal.
Även fast det låter som jag verkligen sågar denna bok så är den är en helt okej debut från Eva Kiani, hon har verkligen försökt men för mig gick det inte hem hela vägen. Ska bli intressant att se henne utvecklas i framtiden och jag kommer helt klart att läsa fortsättningen.