Ulf Holtz och Pia Levin, #2

Bara betydelsefulla dör

Bok av Varg Gyllander
Vinterhimlen färgas orange av tusen facklor. Under bedövande tystnad vandrar unga män i korta, glansiga jackor genom förorten som en gång om året förvandlas till skådeplats för den nynazistiska rörelsens viktigaste manifestation. Men i skogen väntar en man med ett uppdrag, och innan kvällen är slut är en av nazisterna död. Kriminaltekniker Ulf Holtz och Pia Levin dras in i en utredning med många lösa trådar. Levin tvingas gräva i den döda nazistens förflutna och konfrontera otäcka familjehemligheter. Holtz arbetar som vanligt med en blandning av noggrannhet och spontana infall. Gåtans lösning ligger fortfarande långt borta när julen kommer allt närmare och Holtz kämpar med sina ensamhetskänslor. Hans kärlekshistoria med den unga praktikanten Nahid går över styr och får honom att begå ett fatalt misstag. Varg Gyllander är författaren som vet hur det fungerar bakom kulisserna efter många år hos Polisen. Men han förlorar sig, trots det, aldrig i detaljer och vet att berätta en spännande historia. Hans böcker om det kriminaltekniska teamet är översatta till flera språk och har mottagits mycket väl av läsarna.
I samband med mina utflykter till second hand-affärer för att lämna prylar till återvinning kan jag ibland inte låta bli att titta lite, framför allt på bokbeståndet. Där hittade jag bland annat Varg Gyllanders bok Bara betydelsefulla dör.

Det här är andra boken i serien om kriminalteknikerna Ulf Holtz och Pia Levin. I den här uppföljaren till debutboken Somliga linor brister möts läsaren av såväl nynazister som funktionshindrade, men givetvis också mord (det är ju en deckare). En nynazistisk ledare mördas genom att få en pil från ett armborst genom halsen. Ulf Holtz (Varg Gyllanders delvis alter ego Ulf = Varg?) och Pia Levin får en obehaglig utredning att gräva i. För det handlar förstås inte enbart om främlingsfientlighet utan även om familjehemligheter såsom barnmisshandel. Vid sidan av håller Ulf Holtz förhållande med den unga Nahid att rinna ut i sanden. Ska hon återvända till sitt hemland för att gifta sig eller för att hon själv vill tillbaka och arbeta?

Som i debuten känns handlingen i boken realistisk – men så är också författaren presschef vid Stockholmspolisen. Däremot tycker jag att boken har lite för många teman, vilket skymmer huvudtemat som jag tycker är det mest intressanta. Vidare känns det som om författaren droppar vissa teman/trådar som ändå är väsentliga, till exempel Nahid. Eller är telefonsamtalet till Ulf i slutet av boken från henne?

Det samlade omdömet blir högt, för det här är en spännande deckare.