Midsommarblot
Bok av Ewa Klingberg
»Med värme och humor berättar författaren om sina mer eller mindre udda karaktärer ... vill man ha en mysig berättelse om livet i en svensk småstad, är boken ett utmärkt val.« BTJ
Niklas återvänder till Värnamo för att begrava sin pappa, ortens välkända tidningsredaktör. Till kyrkan kommer också halvsystern Jill. Syskonen har inte setts på över femtio år och tillsammans åker de till den ödsliga villan som är fylld med barndomsminnen. Men Niklas lämnas snart ensam kvar med sorgen och dödsboet.
I takt med att Niklas tömmer pappans arbetsrum hittar han gulnade urklipp om ett mystiskt fall på 1960-talet. Hästhandlaren som spårlöst försvann väcker Niklas nyfikenhet. Kan han bringa ljus i fallet som gäckade hans pappa i så många år? Och på så vis också komma närmare både den far och den syster han aldrig riktigt har lärt känna. Den korta visiten i Värnamo drar ut på tiden, och plötsligt känns storstadens höga tempo och måsten inte längre lika lockande.
Midsommarblot är första delen i Ewa Klingbergs nya mysdeckarserie. Återigen har hon valt en småländsk småstad som skådeplats, och läsaren bjuds in till en värld bestående av skrönor, härliga karaktärer och en och annan påse Ahlgrens bilar.
En riktig bladvändare!
Jag tycker mysdeckare är en underskattad genre. De påminner lite om feelgood men ändå inte. Och lite om deckare men ändå inte. Det blir en härlig mix av det bästa.
Midsommarblot är en välskriven, lättläst och fängslande story. Den skapar ett enormt lässug och det känns nästan som om sidorna vänder sig själv medan jag läser. Intrigen drivs hela tiden framåt, dels genom de korta kapitlen och dels genom att det växlar mellan nutid med Niklas och dåtid med hästhandlaren.
Med Midsommarblot visa Ewa Klingberg att hon bemästrar mysdeckargenren minst lika bra som feelgood. Med en härlig blandning av humor, spänning och fina miljöskildringar har hon lagt grunden för en ny serie som jag gärna vill fortsätta följa.
Jag tycker mysdeckare är en underskattad genre. De påminner lite om feelgood men ändå inte. Och lite om deckare men ändå inte. Det blir en härlig mix av det bästa.
Midsommarblot är en välskriven, lättläst och fängslande story. Den skapar ett enormt lässug och det känns nästan som om sidorna vänder sig själv medan jag läser. Intrigen drivs hela tiden framåt, dels genom de korta kapitlen och dels genom att det växlar mellan nutid med Niklas och dåtid med hästhandlaren.
Med Midsommarblot visa Ewa Klingberg att hon bemästrar mysdeckargenren minst lika bra som feelgood. Med en härlig blandning av humor, spänning och fina miljöskildringar har hon lagt grunden för en ny serie som jag gärna vill fortsätta följa.
Niklas återvänder till Värnamo för att begrava sin pappa som var ortens välkända tidningsreporter. Till kyrkan kommer också hans halvsyster Jill och dom har inte setts på 50 år, när de tillsammans åker till sin pappas hem som är fyllt med barndomsminnen så lämnas Niklas ensam kvar att städa och röja upp. När Niklas kommer till hans pappas arbetsrum hittar han gamla urklipp från ett mystiskt fall om en hästhandlare som försvann spårlöst på 60-talet, detta väcker hans nyfikenhet och han vill försöka ta reda på sanningen och börjar söka efter svar.
Jag tror nog att jag läst alla Ewas böcker och jag gillar hennes sätt att skriva, hon är skicklig på att locka med mig som läsare in i hennes olika världar. I denna bok så som även i en del av hennes andra så blandar hon nutid och dåtid och det är mycket det jag älskar med hennes böcker, de olika historierna som jag får läsa parallellt och som alltid vävs ihop på ett naturligt sätt i bokens slut. Kategorin "mysdeckare" brukar inte tillhöra min favoritkategori men denna gillade jag, en bra blandning av relationer, hemligheter, lite humor etc. En lättläst bok med lite spänning utan några otäcka och blodiga detaljer och inslag av asatro. Det är alltid roligt när man i böckerna känner igen platser i sin närhet som när de passerar min lilla stad för ett besök på Albackens café.
Jag tror nog att jag läst alla Ewas böcker och jag gillar hennes sätt att skriva, hon är skicklig på att locka med mig som läsare in i hennes olika världar. I denna bok så som även i en del av hennes andra så blandar hon nutid och dåtid och det är mycket det jag älskar med hennes böcker, de olika historierna som jag får läsa parallellt och som alltid vävs ihop på ett naturligt sätt i bokens slut. Kategorin "mysdeckare" brukar inte tillhöra min favoritkategori men denna gillade jag, en bra blandning av relationer, hemligheter, lite humor etc. En lättläst bok med lite spänning utan några otäcka och blodiga detaljer och inslag av asatro. Det är alltid roligt när man i böckerna känner igen platser i sin närhet som när de passerar min lilla stad för ett besök på Albackens café.