Morden vid världens ände, #2

En evig sömn

Bok av Anna Roos
Vera Janson har den senaste tiden varit framgångsrik på revisionsbyrån där hon jobbar. Byrån har fått flera nya klienter tack vare henne. Hon tar på sig ett jobbuppdrag som går ut på att granska en ny klient, ett företag som driver en nystartad dejtingsajt. Snart upptäcker Vera att det är många tvivelaktiga profiler på sajten och inom kort hittas en ung kvinna medvetslös. Att söka kärlek online är riskfyllt.
Anna kan verkligen sätta stämningen i boken. Man känner årstiden. Jag kan även se hennes utveckling i skrivandet. Denna boken fångade in mig snabbare än den första.
Jag har sen bok 1 undrat om det faktiskt låg något i dom anklagelserna Vera gjorde när hon var ung. Är dom sanna & har dom någon likhet med nutida händelsen?
Man har den frågan i bakhuvet & man letar efter ledtrådar genom boken. Man känner sen också igen hur det kan bli rejäla drev när saker händer. Tex detta med flaschback. Att det & metoo kommer påtal gör att det känner som reality, nutid. Övrigt så kan ju inget annat än gilla papegojan. Så argsint cool ha ha. En goja med karaktär. Sen gillar jag den gammla tanten också. Hon har skin på näsan & säger saker som får mig att le & skratta till. Det känns som där är mer liv i denna boken, mer rörelser, mer händelser.
En evig sömn är den andra delen i Anna Roos serie Mord vid världens ände. Revisorn Vera Jansson är tillbaka i sin barndomsstad Trosa för att sälja sitt barndomshem. För pengarna ska hon bli delägare i bolaget hon arbetar.

Men återkomsten till barndomsstaden blir allt annat än enkel. En student hittas svårt skadad vid Tullgarns slott och jakten på den skyldige inleds och korsar Veras väg då den misstänkte är en person Vera som barn anklagade för övergrepp när hon var yngre. Barndom vävs ihop med nutid på ett naturligt sätt.

”En evig sömn” är en spännande och lättläst deckare. Kul med en revisor som huvudkaraktär, det har jag inte stött på tidigare. Jag tycker om boken eftersom handlingen är oförutsägbar och att man bjuds på ett par överraskningar som man inte väntat sig. Boken är välskriven med bra gestaltade karaktärer och miljöer. Jag som inte läst något av Anna Roos förut blir nyfiken på den första delen i den här serien ”Lika i döden”.
Fristående fortsättning på Lika i döden, del 3 släpps senare i år. Anna Roos skriver fina skildringar av både miljö och karaktärer. Den här boken levde dock inte riktigt upp till mina förväntningar då jag anser att det saknar det där lilla extra, den blir aldrig riktigt spännande.
Anna Roos har förmågan att beskriva känslor och omgivning i detalj. Flödet av utförliga beskrivningar gör att jag dras in handlingen och miljön. Jag uppskattar Vera som karaktär, hennes ärlighet och komplexitet. Flera infallsvinklar hålls levande i texten och samspelar med varandra. Helt ärligt var jag redan fast i inledningen. Sommar, en idyllisk badort, ett mord.
”En evig sömn” av Anna Roos är andra delen i serien ”Morden vid världens ände”.

Vi får åter möta den lite udda och raka civilekonomen Vera Johansson som är tillbaka i ett somrigt Trosa, där hon förbereder försäljning av sitt föräldrahem och dessutom fått ett jobbuppdrag att granska en dejtingsajt i den gamla hemstaden.
Uppdraget ser ut att bli enkelt, men så hittas en ung kvinna från orten medvetslös och misstankarna riktas mot den man Vera som barn anklagade för oönskade närmanden. Samtidigt upptäcker hon att den nya dejtingsajten innehåller flera tvivelaktiga profiler och Vera får lära sig att evig kärlek kan stå personen som söker den dyrt.

Det är en välskriven kort spänningsroman med mycket mörker - ett gott exempel på korta böcker där man ändå lyckas få med spänning, fantastisk miljö och karaktärer. Lite av en pusseldeckare, där man får följa Vera i så väl nutid som dåtid och där spänningen hela tiden stiger.

Tredje delen i serien ”I mörka vatten” kommer i oktober - så det är bara att hålla ut tills dess!
En evig sömn är en välskriven spänningsroman med en suggestiv ton. Som alltid när jag läser något av Anna Roos så vill jag framhålla hennes böcker som ett gott exempel på korta böcker. En evig sömn är inte mer än 236 sidor men Anna Roos lyckas få fram spänning, miljö och bygga karaktärer. Fler sidor behövs inte för att det ska bli en riktigt bra bok. Skulle jag sammanfatta mitt intryck av En evig sömn i ett ord så är det ”snyggt”. Snyggt och välkomponerat i språk, händelseförlopp och karaktärer.

Det är ett halvår sedan jag läste förra boken och det är tydligen alldeles lagom för att jag ska komma ihåg karaktärer och relationer. Jag kan inte säga att jag direkt tycker om Vera, men jag börjar förstå henne mer och mer. Hennes agerande blir mer förståeligt, och hennes interaktion (eller brist på interaktion snarare) med sina kollegor tycker jag är mycket väl beskrivet. Hennes relation till sina barndomsvänner och deras föräldrar är betydligt knepigare och underligare. Mina favoriter bland karaktärerna är Solveig och fågeln Romeo.

Jag är kluven till berättelsen om Veras uppväxt som löper som en röd tråd genom den här serien. Å ena sidan är den en del av spänningsfaktorn, å andra sidan så är det något obehagligt och ofullständigt i den. Kanske blir det annorlunda i den tredje och avslutande delen. Tillbakablickarna i En evig sömn blir mer som avbrott än delar av historien. Och som i så många andra böcker i kursiv stil…

Serien Morden vid världens ände utspelar sig i Trosa. Precis som när jag läste förra boken är jag glad för att mina barndoms somrar i Sörmland ofta innefattade ett besök i Trosa. Och Tullgarns slott har vi varit på flera gånger. Men jag lockas också att åka dit igen, för att insupa miljön. Det är en perfekt plats att låta en sådan här serie utspela sig!

I grunden är mysteriet i En evig sömn inte något uppseendeväckande, men boken är ändå spännande att läsa. Spänningsfaktorn i En evig sömn beror på Anna Roos sätt att bygga historien, att beskriva utan att beskriva i detalj. Hon är riktigt bra på att skriva det där slutet på böcker som gör att man som läsare funderar en vända till.

Jag brukar inte lägga märke till omslag på böcker, men den som har designat de här omslagen har lyckats. De förmedlar stämningen, och har anknytning till vad som händer. Som tur är kommer den tredje delen, I mörka vatten, redan i oktober i år. Den vill jag läsa!
Jösses vilken bok. Den här tyckte jag verkligen om!

Vera åker tillbaka till Trosa för hon ska sälja sitt föräldrahem men dras in i något större när hon åker till Tullgarns slott och hämtar Musse som är son till hennes pappas bekant.

Musse har varit på studentfirande och under småtimmarna hittas en tjej medvetslös i några buskar. Vad är det som egentligen har hänt och vad gör Veras barndomskompis styvpappa där? Samma styvpappa som Veras pappa anmälde för att ha ofredat Vera i tonåren.

Boken är välskriven och spännande. Roos skapar ett nystan av trådar och låter läsaren endast ta del av små delar åtgången och gör därmed att boken är spännande och intressant från början till slut.
Tyckte denna bok var helt fantastisk och väldigt enkel att läsa, man ville inte att boken skulle ta slut. Kan varmt rekommendera denna av mig får den 4/5