Tusen stjärnors ö

Bok av Emma Karinsdotter
Hur överlever man när någon man älskar dör? Genom 11-åriga Tigris ögon får vi inte bara se sorgen på nära håll utan också hitta vägar till att gå vidare - med hjälp av fantasi och en gnutta magi. Tusen stjärnors ö är en äventyrsberättelse som träffar rakt i hjärtat. Tigris och hennes pappa har levt ensamma i nästan alla år. Och pappan saknar Tigris mamma så mycket att han inte kan fungera utan henne. De har precis flyttat till en mindre lägenhet när Tigris upptäcker en märklig låda med mammas namn i flyttröran. En magisk låda? Tigris kryper ner i den och somnar ... och vaknar upp i en helt annan värld! Tusen stjärnors ö liknar inget hon sett förut. Där finns Ariann med sina sånger, där finns stjärnstenarna och Leo med sina molnfår. Och det bästa av allt - där finns spår av Tigris mamma! Men på ön finns också Skuggan som har börjat släcka alla de stjärnor som ger ön liv, och där finns den livsfarliga Förstenade skogen, dit Tigris mamma gått och sedan försvunnit ... Med absolut gehör för Tigris tankar skildrar Emma Karinsdotter en familjs sorgeprocess efter en älskad familjemedlem, men också hur man hittar vägar att gå vidare. Om debuten Lisbet och Sambakungen flörtade med Pippi Långstrump och Karlsson på taket, är Tusen stjärnors ö snarare en samtida pendang till Bröderna Lejonhjärta och Mio, min Mio men med en alldeles egen röst.
WOW! Vilken bok! Jag älskar verkligen boken. Jag tycker om att boken är både sorglig och spännande. Jag gillar äventyrsdelen i boken och det fantasifulla. Jag tycker även om Karinsdotters språk väldigt mycket.
Jag tycker om att boken tar upp svåra ämnen som att förlora en förälder och pappans psykiska ohälsa. Det tas upp på ett värdigt sätt utan att bli för svårt.
Jag älskar verkligen att boken är så fantasifull och det är verkligen en bok jag kan rekommendera till alla.

Tre sammanfattande ord:
Sorglig, fin och gripande