Allt jag vet om kärlek

Bok av Katja Timgren
När de två killarna Axel och Petter möts i skoltrappan för att gå till klassrummet förändras deras liv. Axel blir störtförälskad och går på alla fester som han vet att Petter befinner sig på, även om han aldrig skulle gått på de annars. På nätterna skriver Axel märkliga meddelanden till Petter, och till slut blir de tillsammans. Axel tycker att allt är perfekt, men Petter mår istället sämre.
Axel och Petter går på gymnasiet och möts i trappen till skrivlektionen. Petter är en extrovert estet med intentioner att rädda världen, helt olik Axel som känner sig som en helt vanlig kille på natur. Men när Petter ler och säger hej byts den gamle Axel ut mot den nya Axel. Förändringen sker pang bom, all världens logik försvinner och därefter är ingenting sig likt för Axel.

Detta är dels en bok om kärlek och att komma ut, vilket Axel gör på ett väldigt avslappnat och avdramatiserande sätt. Det är fint att läsa om hur Axel och Petter långsamt närmar sig varandra genom språket, orden, metaforerna under de nattliga sms-konversationerna. Men samtidigt är allt inte guld och gröna skogar, Petter bär på ett mörker som Axel har svårt att både förstå och förhålla sig till.

Språket i boken är enkelt men samtidigt genomtänkt och träffsäkert, vilket gör det lätt att bara flyta med i handlingen. Jag gillar särskilt de poetiska formuleringarna, som t.ex. ”Motsatsen till skräck är drömmar. Motsatsen till kaktus är hud.”

Däremot är jag inte helt förtjust i blandningen av tempus, vilket drar ner betyget något. Ibland känns även karaktärerna något distanserade, kanske hade det behövts fler sidor för att lära känna dem ytterligare.

En enkel men fin bok om kärlek, vänskap och psykisk ohälsa.
Detta är en historia om oväntad kärlek, psykisk ohälsa och vänskap som går rakt in i hjärtat. Vi följer huvudpersonen Axel under sista året i gymnasiet då han träffar Petter och allt förändras. Författaren har ett helt otroligt språk som beskriver känslor, situationer och miljöer så otroligt bra! Tunga ämnen blandas med vardagslunk, utan att det blir för jobbigt eller enkelt. Istället skapas ett driv framåt och det är väldigt svårt att sluta läsa!

Detta är en ungdomsroman, men passar lika bra för vuxna! Jag hoppas att många ungdomar läser den och kan känna igen sig, få tröst, mod och hopp genom Alex och Petters historia