Orianas bälte

Bok av Cecilia Larsson Kostenius
Kriget är över. Virusgudinnan är besegrad. På natthimlen syns skuggan av det som finns kvar av henne och i sin stjärnbild bär hon resterna av systrarna - jord, eld, luft och vatten. Elementens kärnor har slukats av Dunklets drake. Men när fyra ägg har lagts kommer Oriana åter till Manhem. Så löd hennes löfte och hot. Odal återvänder till en förändrad värld där elementen inte längre är pålitliga. Han måste återställa balansen, för att förhindra fullständig förintelse. Pål utkämpar en inre strid där Svala spelar en stor roll. Hur mycket kan en person begära och längta? Och vad gör du när ingen kan uppfylla dina önskningar? Orianas bälte är den tredje delen av De fem elementen. Författaren Cecilia Larsson Kostenius presenterar en alternativ sanning om vårt ursprung och visar världen ur en annorlunda synvinkel, i en egen tolkning av mytologin.
Vilken berg-och-dalbana det här har varit. Jag hade aldrig trott att den här serien skulle gå den här vägen. Jag kan bokstavligen aldrig lista ut hur karaktärerna ska lyckas med något och jag älskar varje sida tack vare det. Det här är bland det mest unika jag har läst, och då är själva iden inte unik, men Cecilia Larsson Kostenius gör om allt du tror du vet om något. Alltså wow säger jag bara, har du inte läst den här serien så gör det nu!

Den här boken tog en annan vändning än de två första böckerna. De två första böckerna kändes som mer ungdomsböcker men i den här så är själva känslan och känslorna mellan karaktärerna (mer sexuella) något äldre, skulle därför rekommendera det för mogna tonåringar och uppåt.

Karaktärerna är verklighetstrogna, de har brister och de vet om det själv. Från ena stunden kan man tycka synd om någon medan andra stunden blir man bara arg och vill banka in lite vett i dom. Karaktärerna har utvecklas något enormt från de övriga böckerna men samtidigt så känner man igen dom. Den som har utvecklas mest måste dock vara Odal, men det är nästan självklart med vad han har gått igenom. Den största fokusen i den här boken är Pål och hans element. Jag har gått från att tycka han är jobbig till att tycka om honom sedan första början men i den här boken var det lika så. I slutet av boken verkar han ändå växa upp och sluta bara tänka på sig själv och vad han vill och började äntligen tänka mer på vad Svala känner (även fast jag kunde störa mig på henne också).

Riktigt spännande med alla drakar som behöver besegrats men hade hoppats på att de scener när de slåss mot dom skulle vara längre. Var så sjukt spännande men det kändes som de var över för snabbt. Ge mig mer blod och action, för dessa scener är verkligen fenomenalt skrivna.

Jag gissar att nästa bok kommer att handla mer om Svala och hennes element. Så himla nyfiken om hon och Pål fått barn ihop då de sista kapitlet visade sig att Odal har varit borta i 12 år. Och förlåt, jag vet inte hur jag tycker om att Odal lustar efter en 12 åring men jag tänker ändå ge den en chans, för det måste ju betyda något, hoppas jag i alla fall.