Den magiska bokskrivaren
Bok av Maria Johansson
Ingen visste vad som hände den där natten för länge sedan. Det var natten då Agatha, byns egna lilla häxa, försvann från sin stuga bredvid den gamla linden. Allt man hittade var Agathas kläder, katten Smoll och naturligtvis boken.
Den enorma boken, fylld utav Agathas sagor. Men som så många andra mysterier, så glömdes det bort allt eftersom tiden gick. Ända tills De hemliga fick nys om det.
De hemliga- Mirry, Leo och Jossan- bestämmer sig för att ta reda på vad som hände Agatha. Men det som de från början trodde kunde bli ett kul äventyr visar sig vara långt mycket mer fantastiskt än de någonsin kunnat drömma om.
Deras efterforskningar tar in dem i en värld av sagor och magi men också av ondska, en ondska som hotar att förgöra dem alla.
Den magiska bokskrivaren är en ganska obehaglig berättelse om Agatha, en ensam kvinna som försvinner och glöms bort, bara för att tre barn som har startat en mysterieklubb får höra om henne många år senare och bestämmer sig för att nysta i vad som händer. De bygger sin koja på samma plats där hennes hus en gång har stått, och deras efterforskningar drar dem in i ett äventyr som är allt annat än de kunnat tro.
Det är ett relativt litet persongalleri, där huvudpersonerna Mirry, Jossan och Leo – de hemliga, som de kallar sig – är i fokus. I övrigt är deras föräldrar med på ett hörn, men också bibliotekarien Delia. Och så Dorothy och Agatha, som vi mestadels får träffa genom boken. Boken, som hittades i Agathas hus och som var full av alla hennes sagor, sparades i biblioteket och när Delia visar den för Mirry tycker hon att den kallar på henne. Hon stjäl den under en av berättarkvällarna och boken blir snart fokuset för att få veta vad som har hänt med Agatha. Delia som karaktär är snyggt gjord tycker jag, för det visar att allt inte alltid är som det verkar.
Om man tycker om att läsa berättelser där det finns en obehaglig stämning och en hel del övernaturliga händelser, är det här ett bra tips. Jag tycker att grundidén är spännande och väl genomtänkt, men tror samtidigt att boken hade mått bra av en redigeringsrunda. Det finns en del korrekturfel som man kanske inte tänker på om man är i målgruppens ålder, men som kan störa mig som vuxen när jag läser. Språket är generellt bra i övrigt och jag tycker särskilt mycket om delarna som de läser i den magiska boken. Mirry, Jossan och Leo löser det mesta på egen hand, men jag kan samtidigt tycka att de inte särskiljer sig så mycket från varandra. De pratar på samma sätt och beter sig ungefär likadant, så ibland är det lite svårt att hålla reda på vem av dem som har vilken bakgrund.
Boken har inga illustrationer och även om jag inte saknar några, kan jag tänka mig att det skulle kunna förhöja läsupplevelsen för många unga ifall det fanns några på väl valda ställen. Speciellt om de är i samma stil som omslaget som jag tycker är väldigt indragande och talande.
Det är ett relativt litet persongalleri, där huvudpersonerna Mirry, Jossan och Leo – de hemliga, som de kallar sig – är i fokus. I övrigt är deras föräldrar med på ett hörn, men också bibliotekarien Delia. Och så Dorothy och Agatha, som vi mestadels får träffa genom boken. Boken, som hittades i Agathas hus och som var full av alla hennes sagor, sparades i biblioteket och när Delia visar den för Mirry tycker hon att den kallar på henne. Hon stjäl den under en av berättarkvällarna och boken blir snart fokuset för att få veta vad som har hänt med Agatha. Delia som karaktär är snyggt gjord tycker jag, för det visar att allt inte alltid är som det verkar.
Om man tycker om att läsa berättelser där det finns en obehaglig stämning och en hel del övernaturliga händelser, är det här ett bra tips. Jag tycker att grundidén är spännande och väl genomtänkt, men tror samtidigt att boken hade mått bra av en redigeringsrunda. Det finns en del korrekturfel som man kanske inte tänker på om man är i målgruppens ålder, men som kan störa mig som vuxen när jag läser. Språket är generellt bra i övrigt och jag tycker särskilt mycket om delarna som de läser i den magiska boken. Mirry, Jossan och Leo löser det mesta på egen hand, men jag kan samtidigt tycka att de inte särskiljer sig så mycket från varandra. De pratar på samma sätt och beter sig ungefär likadant, så ibland är det lite svårt att hålla reda på vem av dem som har vilken bakgrund.
Boken har inga illustrationer och även om jag inte saknar några, kan jag tänka mig att det skulle kunna förhöja läsupplevelsen för många unga ifall det fanns några på väl valda ställen. Speciellt om de är i samma stil som omslaget som jag tycker är väldigt indragande och talande.
Rekommenderas för den som gillar fantasy