Norrskensnatten
Bok av Anna Kuru
Andra boken i Kiruna-trilogin
När vintern börjar släppa sitt grepp om gruvstaden Kiruna vaknar allt till liv. Bilmekanikern Allis har ett nytt jobb på bilprovningen och ett förnyat hopp om framtiden. Men samtidigt hemsöks hon av såriga minnen från det förflutna. Bilder som vägrar släppa henne ur sitt grepp och uppfyller hennes mardrömmar.
När påsken kommer ger sig Allis ut i fjällvärlden med sin farfars gamla pimpelark för att rensa huvudet och komma bort från stadens snöslask. Dagarna tillbringar hon på isen, hon fiskar och åker på skidturer. På kvällarna är det månljus och sprakande norrsken.
Men så hörs en kväll ett dån mellan de snöklädda fjällbranterna. Det betyder att ett oväder är på väg, det har farfar lärt henne. Men det är inte bara snöstormen som är på väg mot Allis under årets sista norrskensnatt - och det är inte bara i mardrömmarna som det förflutna håller på att hinna ikapp henne...
ANNA KURU, infödd Kiruna-bo, är en svensk författare som bland annat nominerats till Årets Radionovell 2018. Norrskensnatten är en andlöst spännande thriller och den andra boken i Kiruna-trilogin efter Den första frosten.
Vi får återigen träffa Allis, som efter de traumatiska händelserna i Den första frosten så sakteliga börjar återhämta sig. Men det verkar som att ödet har något emot Allis, för det är ett mörker som ständigt förföljer henne, som inte lämnar henne ifred - och mot ondskan måste man ju få försvara sig, eller hur?
Allis får ett nytt jobb, denna gång på bilprovningen, men minnena plågar henne så under påsken ger sig Allis upp på fjället för att fiska och rensa skallen. Men mörkret har följt henne även upp på fjället och hon måste göra vad hon kan för att överleva, när det förflutna hinner ikapp henne.
Allis påminner lite grann om Tom Ripley i Patricia Highsmiths böcker. Man får ett annat perspektiv och börjar mer eller mindre att sympatisera med Allis, precis som med Mr Ripley. Jag både sympatiserar med Allis, samtidigt som jag inte riktigt kan tåla henne.
Anna Kuru har lyckats göra något som är svårt, nämligen att känna sympati för en möjlig brottsling.
Allis får ett nytt jobb, denna gång på bilprovningen, men minnena plågar henne så under påsken ger sig Allis upp på fjället för att fiska och rensa skallen. Men mörkret har följt henne även upp på fjället och hon måste göra vad hon kan för att överleva, när det förflutna hinner ikapp henne.
Allis påminner lite grann om Tom Ripley i Patricia Highsmiths böcker. Man får ett annat perspektiv och börjar mer eller mindre att sympatisera med Allis, precis som med Mr Ripley. Jag både sympatiserar med Allis, samtidigt som jag inte riktigt kan tåla henne.
Anna Kuru har lyckats göra något som är svårt, nämligen att känna sympati för en möjlig brottsling.