Tomtarna på femte våningen

Elfi al quinto piano
Bok av Francesca Cavallo
Barnen Camila, Manuel och Shonda har tillsammans med sina två mammor tvingats flytta till staden R.
En stad där aldrig något dåligt händer enligt info, men snart inser familjen att anledningen till det är att man heller aldrig tar några risker. I staden R tar man aldrig kontakt med nya personer eller gör något uppseendeväckande. Så familjens försök till nya vänskaper och inkludering i samhället blir svårt.
Men när barnen skickar en önskelista till tomten får de snart svar från tomten via Nordpolsposten. Tomten behöver hjälp av familjen att slå in alla julklappar till R’s barn. När familjen accepterar utmaningen så kommer även 10 st småtomtar för att hjälpa dem.
Men kommer de hinna slå in över 200.000 julklappar på ett dygn? Och vad säger R’s invånare om det konstiga som pågår i familjens lägenhet och det växande berget med julklappar på taket?

Jag har högläst boken för I (7 år) och A (10,5 år). Bägge två har velat lyssna till boken och tyckt att den varit bra, även om vi har läst bättre julböcker. Handlingen är helt okej och lite charmig, men väcker inga wow-känslor hos någon av oss. Själva storyn känns lite enkel men samtidigt så väver författaren in många mellanmänskliga aspekter i handlingen. Hur kan vi öppna upp oss och vara mer inkluderande? Hur barn inte helt sällan kan vara klokare än vuxna. De delarna i berättelsen är fina och öppnar upp för samtal.

Det är kul att se en julsaga där huvudfamiljen har två mammor. I boken i stort synliggörs en variation av olika familjer och hudfärger.
Jag brukar dock föredra barnlitteratur när mångfalden normaliseras utan att man tänker på det, när det normbrytande synliggörs men inte pekas ut som avvikande. Denna bok känns som den balanserar lite mitt i mellan.
För anledningen till att mammorna flyttat med sin familj till staden R är att deras gamla land fick en ny president som förbjöd äktenskap mellan två kvinnor. Detta är något som nämns och problematiseras 2-3 gånger under bokens gång. Dessa inslag tänker jag ställer högre krav på den högläsande vuxna att samtala med barnen kring detta. I övrigt är boken på så sätt som jag tidigare beskriver. Synliggörande och normalisering.

En helt okej julbok, men ingen favorit i årets utgivning.