Salen

Bok av Nina Källmodin och Willem Källmodin
Harry tappade ficklampan medan vi kämpade för att komma ut från skolsalen. Strålen riktades mot tavlan. Kritan i luften ritade dit det sista, ett utropstecken. I en vid båge över tavlan stod det nu: SLÄPP UT MIG! Bakom en bokhylla i skolbiblioteket upptäcker kompisarna Lo, Johanna och Harry en dörr som ingen visste fanns. När de väl får upp den hittar de en gammal övergiven skolsal. Men det som börjar som ett spännande mysterium blir snart allt läskigare när det blir tydligt att någon i salen försöker få kontakt med dem. Någon som inte längre lever ... Andrapristagaren i Bonnier Carlsens stora manustävling! Ur juryns motivering: Med absolut gehör för vad som gör en klassisk spökhistoria hårresande och gastkramande håller Nina Källmodin och sonen Willem läsaren i ett järngrepp.
Helt OK mysryslig story som är första delen i en tänkt trilogi. En serie för de som gillade Firnbarnen.
Roligt att veta är att Nina Källmodin skrivit boken tillsammans med sin son. Ovanligt med en bok för mellanåldern skriven av ett barn i samma ålder. Kul!

Vi följer Lo, Hanna och Harry som kommer tillbaka till skolan efter ett lov och upptäcker att det nya skolbiblioteket inte är klart än. De smiter in på byggarbetsplatsen fast de inte får. Bakom en hylla hittar de ett hemligt rum, sal 3. Ingen verkar ha varit där på en väldigt lång tid. Det ligger en konstig, tryckande känsla i rummet. En vit krita svävar av sig själv upp till svarta tavlan. Den skriver tre ord. Släpp. Ut. Mig.

De tre vännerna måste försöka bli av med den skrämmande närvaron i sal 3. Och det innan någon blir allvarligt skadad.
Nu ingår ju inte jag i den främsta målgruppen för den här boken (ca 9-12 år), men jag måste säga att jag blev helt stormförtjust!!

De tre charmiga huvudpersonerna Lo, Johanna och Harry vill jag definitivt ”träffa” igen, det finns en humor i berättandet som jag verkligen gillar och som lärare kan jag dessutom säga att en av de läskigaste miljöerna jag vet är en skola (särskilt en äldre sådan) tömd på elever, så jag överdriver inte när jag säger att jag kände både en och två kalla kårar längs med ryggraden under tiden jag läste!!