Tjuvlyssnat
Bok av Damon Rasti och Gloria Hedman
Vi har alla gjort det: tjuvlyssnat på andras samtal. På tunnelbanan, i kön i mataffären, på ett café det går helt enkelt inte att låta bli. Att tjuvlyssna är mer än ett behov. Det är en livsstil, ett folknöje, en del av samtidskulturen. Men vad är det egentligen de säger? Sedan ett år tillbaka finns några av de roligaste tjuvlyssningarna publicerade på sajten tjuvlyssnat.se. Men de allra bästa är sparade till denna bok. Här blandas högt och lågt, humor och allvar, det personliga med det allmängiltiga.
Tjuvlyssnat är årets stora humorsuccé och har legat etta på fackbokstopplistan i flera månader. Det alla talar om, har blivit till boken som alla talar om.
Affär, Ljusterö
Äldre man: Ska vi inte ha en sån här?
(Pekar på en vara.)
Äldre dam: Du är inte här för att handla, du är här för att betala.
Åre torg
Tjej 1: Killarna från igår verkar ju rätt smarta. De går på KTH liksom!
Tjej 2: Jaha. Är det en ny drog?
T-centralen
Tågets dataröst: Nästa T-centralen.
Tjej (till kompis): Alltså, den där tjejen förföljer mig överallt! När jag åkte gröna linjen i morse snackade hon också.
Tantolunden
Man ~30 #1: Besviken!? Hur kan du vara besviken?
Man ~25 #2: Alla sa att det skulle bli en son.
Man 1: Du har ett friskt barn, vad spelar det för roll att det är en tjej?
Man 2: Nä, men jag hade liksom förberett mig på en grabb. Att vi skulle lira golf och så.
Man 1: Annika Sörenstam?
Man 2: Jo! Men hon är väl redan gift?
Man 1: Är du dum i huvudet?!
Alla har vi gjort det. I kollektivtrafiken, affären, väntrummet eller det offentliga toalettbåset. Det handlar om att vi tjuvlyssnat på andras samtal.
När jag började läsa boken kände jag mig skamsen. Det finns ju en gammal stämpel på tjuvlyssning som säger att det är fult att ägna sig åt. Likväl anses det opassande att prata för mycket som i uttrycket ”Tala är silver, tiga är guld”. Men istället borde det faktiskt vara tjuvlyssna som är guld. När vi tjuvlyssnar befinner vi ju oss utanför samtalet, får en överblick och kan analysera på djupet vad det är som egentligen sägs. Det är då vi kan finna undermeningar och dra slutsatser. Det är minsann avancerat tankearbete. Efter att jag läst boken har jag därför ändrat åsikt om tjuvlyssning och tycker nu att det inte alls är något fult.
I den här boken har författarna Damon Rasti och Gloria Hedman samlat guldkornen efter flitigt tjuvlyssnande. Läsaren bjuds på en salig blandning av allvar och humor, personligt och allmänt. Det blir tydligt att de bästa humoristiska samtalen är de spontant uppkomna i vardagen och inte de i författade sketcher i kulturens sfär.
Boken är uppdelad efter teman som vetenskap, ekonomi och politik. Det finns några illustrationer där tjuvlyssningar återberättas i form av seriestrippar som är mycket underhållande.
Boken samlar tjuvlyssningar från författarna själva men också sådant som vänner hört eller som blivit inskickade av deras bloggläsare. I förordet uppmanar författarna till att skicka in sina tjuvlyssningar som kan skrivas bli till en ny bok. Efter att jag läst boken har jag blivit mer benägen att tjuvlyssna var jag än befinner mig. För vem vet, kanske råkar jag få höra något som skulle platsa utmärkt i en uppföljare?
När jag började läsa boken kände jag mig skamsen. Det finns ju en gammal stämpel på tjuvlyssning som säger att det är fult att ägna sig åt. Likväl anses det opassande att prata för mycket som i uttrycket ”Tala är silver, tiga är guld”. Men istället borde det faktiskt vara tjuvlyssna som är guld. När vi tjuvlyssnar befinner vi ju oss utanför samtalet, får en överblick och kan analysera på djupet vad det är som egentligen sägs. Det är då vi kan finna undermeningar och dra slutsatser. Det är minsann avancerat tankearbete. Efter att jag läst boken har jag därför ändrat åsikt om tjuvlyssning och tycker nu att det inte alls är något fult.
I den här boken har författarna Damon Rasti och Gloria Hedman samlat guldkornen efter flitigt tjuvlyssnande. Läsaren bjuds på en salig blandning av allvar och humor, personligt och allmänt. Det blir tydligt att de bästa humoristiska samtalen är de spontant uppkomna i vardagen och inte de i författade sketcher i kulturens sfär.
Boken är uppdelad efter teman som vetenskap, ekonomi och politik. Det finns några illustrationer där tjuvlyssningar återberättas i form av seriestrippar som är mycket underhållande.
Boken samlar tjuvlyssningar från författarna själva men också sådant som vänner hört eller som blivit inskickade av deras bloggläsare. I förordet uppmanar författarna till att skicka in sina tjuvlyssningar som kan skrivas bli till en ny bok. Efter att jag läst boken har jag blivit mer benägen att tjuvlyssna var jag än befinner mig. För vem vet, kanske råkar jag få höra något som skulle platsa utmärkt i en uppföljare?