Jag lever och du hör mig inte

Je suis en vie et tu ne m'entends pas
Bok av Daniel Arsand
  När Klaus Hirschkuh stiger av tåget på stationen i Leipzig en novemberdag 1945, är det en stad i spillror han återser. Den 23-årige tysken är själv en spillra efter fyra år i koncentrationslägret Buchenwald, dit han deporterats för att han är homosexuell. Han söker upp sina föräldrar, för vilka skammen över sonens homosexualitet är djupare än tacksamheten över att återse honom levande. Klaus flyr hemmet och tar sig till Frankrike, där han i ett halvt sekel kommer att leva i exil. Ett nytt liv med arbete, vänskap och kärlek, men där minnen av de bestialiska övergrepp han själv och medfångarna i lägret utsattes för aldrig upphör att hemsöka honom. Jag lever och du hör mig inte är en angelägen och oförglömlig berättelse om överlevandets mirakel. Arsands språk äger en kraft och intensitet som inte väjer för närgångna beskrivningar av de fasor som lägerfångarna med de rosa trianglarna, de homosexuella, fick utstå. Med Jag lever och du hör mig inte introduceras den franska författaren Daniel Arsand, född 1950 i Avignon, på svenska. »Massvåldtäkterna, det hårda arbetet, sjukdomarna, den vattniga osmakliga soppan skjuts in i texten i ett febrigt flöde. I övrigt är språket återhållet, registrerande. Jag gillar den pendlingen i rytm och tilltal.» Kulturnytt, P1 »Jag lever och du hör mig inte är en oerhört stark och viktig historia, mästerligt skriven.» BTJ-häftet »Vi har således på svenska introducerats för en mäktig fransk roman, skriven av Daniel Arsand (...) Hans gripande litterära metod, såväl språkligt som berättarmässigt, gör att jag hoppas få läsa mer av honom.» Bloggen Inre exil  
En höstdag 1945 kommer 23 åriga Klaus hem till tyska staden Leipzig efter att varit fånge i koncentrationslägret Buchenwald. Han skickades dit för att han är homosexuell och har fått stå ut i fyra år av övergrepp och misär. Han har svårt att anpassa sig till vardagen igen och lider av svåra minnen från de fyra åren. Hans familj och hela samhället kan inte accepterar hans sexuella läggning och Klaus väljer att lämna allt det gamla bakom sig. Han flyr till Frankrike och Paris, för att försöka börja om från början. Men oavsett var man är så är det på 1940-talet 'fel' att vara homosexuell och livet i Paris blir bitvis riktigt tufft, där med.

Författaren skriver med ett språk som nästan blir brutalt ärligt. Han beskriver det Klaus varit med om på ett närgånget och otroligt hemskt sätt. Att människor är kapabla att utsätta andra människor för det lidandet som fångarna i koncentrationslägren utsätts för är en gåta för mig.
Jag tyckte om att läsa om en överlevare och hans resa tillbaka till ett normalt liv. Många böcker som utspelar sig under andra världskriget berättar inget om efterkrigstiden. I denna bok inser man att tiden efter kriget kunde vara minst lika tuff som under kriget. Klaus lider och påverkas av minnena från koncentrationslägret i hela sitt liv, men han får som tur är också uppleva vänskap och kärlek.