Låt barnen komma till mig

Det är mer än tio år sedan som jag läste den första delen om Leyla Abdallah - "Doft av hämnd" (vilket jag gjorde efter att ha träffat författaren under ett författarbesök på min gymnasieskola). Med andra ord mindes jag inte särskilt mycket av handlingen i den, men det gjorde ingenting. Mikael Bergstrand har skrivit "Låt barnen komma till mig" så att den kan stå på egna ben, så att säga. Här och där petade han in små påminnelser om handlingen i förra boken och det gjorde han på ett snyggt och smidigt sätt.

Jag tycker att språket i "Låt barnen komma till mig" var bättre än vad jag minns från "Doft av hämnd", men det kan också vara minnet som spelar mig ett spratt. Handlingen var hur som helst spännande och jag uppskattade hur han fick till de olika vändningarna i slutet. Jag tycker om när författare får mig att tro att jag vet hur allt hänger ihop och sedan smäller mig på fingrarna med en eller flera vändningar, som får mig att inse att jag i själva verket har haft noll koll. Det lyckades verkligen Mikael Bergstrand med och det ska han ha beröm för.

Om du är ute efter spännande underhållning, är det här en bok för dig.