Ljuset vi inte ser

All the Light We Cannot See
Bok av Anthony Doerr
Anthony Doerrs roman ”Ljuset vi inte ser” är en speciell skildring av två unga människors liv under andra världskriget i Europa. Läsare får följa den franska unga och nyligen blinda flickan Marie-Laure flykt från Paris till kusten och den tyske unge Hitlerjugend-pojken Werner, uppväxt i ett av Tysklands fattigaste områden.
Jag har läst Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr. Det här är en bok med ett fantastiskt språk! I berättelsen får vi följa de två barnen Marie-Laurie och Werner som växer upp på olika håll i Europa och hur deras uppväxt präglas av andra världskriget. Det är en gripande historia om barn och unga vuxna som försöker förstå och hitta rätt i en värld som blir allt grymmare. Fruktansvärda händelser skildras på ett sätt som går rakt in i hjärtat, utan några onödigt råa eller detaljerade beskrivningar. En fascinerande bok om ondska, godhet och hopp.
Fantastisk bok, en personlig favorit. Sättet den behandlar två barns livsöden under andra världskriget genom att berätta om både en fransk flicka och en tysk pojke, vars länder står på olika sidor i kriget, och sedan visa på medmänsklighet mellan dessa individer är väldigt välskrivet. Trots att boken är på nästan 600 sidor är den såpass händelserik och svår att lägga ifrån sig att läsningen går fort. Boken är helt enkelt mycket bra, och absolut värd att läsa trots den betydande längden.
En bok som skildrar två barns livsöden under andra världskriget. Den blinda flickan Marie-Laurie i Frankrike och den arma barnhemspojken Werner i Tyskland. Men plötsligt förenas deras öden i Saint-Malo.

Jag har läst många böcker som på ett eller annat sätt handlar om andra världskriget, men denna boken känns ändå unik. Jag gillar de två parallella handlingarna och att den skildrar barnens perspektiv Språket i boken är fantastiskt och varje ord känns genomtänkt. Trots att boken innehåller 596 sidor är den snabbläst. Oftast korta kapitel på bara ett par sidor men ändå alltid innehållsrika. Förstår verkligen varför boken belönats med Pulitzerpriset. En av de bästa böckerna jag läst i år!
Fick denna bok av en vän och visste direkt att jag skulle älska den. Otroligt fin berättelse om helt olika personer vars liv sammanflätas på ett sätt man inte kunnat förutspå.
Rekommenderar den starkt!
En sån där bok som dröjer kvar länge i minnet. Kan med fördel läsas flera gånger och man hittar nya detaljer varje gång.
Skildrar andra världskrigets fasor ur flera olika personers perspektiv. En låssmed och dennes blinda dotter i Frankrike, en föräldralös pojke som växer upp på ett tyskt barnhem. Tidigt förstår man att deras öden kommer sammanlänkas men inte på vilket sätt.

Läs den!
Fantastik berättelse där två helt skilda personers öden sammanflätas. Räds inte av dess tegelstunga intryck, de största berättelserna finns i tegelstensroman.
En sån där bok där jag direkt efter kollar upp vilka fler böcker som författaren skrivit. Och det är ett gott betyg!
Fantastiskt bok som verkligen fångar mig som läsare! Många långa sidor men det märks inte! LÄS och njut!
Frankrike och Tyskland precis i början av andra världskriget. Daniel LeBlanc arbetar på museum i Paris som nyckelansvarig och låssmed och får order att ta med sig ”Lågornas hav”, en mycket sällsynt ädelsten som sägs ha magiska krafter, och fly med sin blinda dotter Marie-Laure. Samtidigt i Tyskland växer Werner upp på ett barnhem. Allt han vill är att slippa bli så gammal att han blir tvungen att jobba i kolgruvan där hans pappa dog. Det visar sig att han är så duktig inom matematik och teknik att han rekryteras till en nazistskola för att utbildas till radiotekniker och signalspanare åt Tyskland.
Marie-Laures och Werners berättelser och kamp för att överleva löper parallellt genom hela boken och de förenas så småningom i den franska staden Saint-Malo som totalförstörs av kriget.
Det här är en berättelse som beskriver hopp och förtvivlan, krigets fasor, men också de ljusglimtar som ändå finns och jag tycker att den är fantastiskt beskriven på alla sätt.
En av de bästa böcker jag läst!
Den här boken kvalar in på topp-5 av de bästa böcker jag läst. Fantastisk historia och makalöst vackert språk.
Det är inte konstigt att romanen ”Ljuset vi inte ser” av Anthony Doerr har prisats med såväl Pulitzerpriset som en Carnegie-medalj. Doerr skildrar andra världskrigets fasor på ett unikt sätt. Genom två parallella berättelser får läsaren följa den franska unga och blinda flickan Marie-Laures flykt från Paris och hennes liv under Tysklands ockupation av Frankrike. Och i Tyskland växer samtidigt Werner upp. Han drömmer om att bli radiotekniker, men trots att han är begåvad har han få möjligheter eftersom han växer upp på ett barnhem i en fattig gruvstad. På grund av sin begåvning skickas Werner snart till en i Nazityskland väl ansedd Hitlerjugend-skola.

De två ungas öden skildrar Tyskland och Frankrike under andra världskriget och hur det är att växa upp i en värld som aldrig mer kommer att vara sig lik. Romanen är välskriven och medryckande och Anthony Doerrs berättarteknik får en att vilja sträckläsa hela boken, men att man samtidigt vill att historien ska fortsätta för alltid.

Slutligen är romanen ”Ljuset vi inte ser” av Anthony Doerr en väldigt vackert skriven roman med en unik berättelse med ett oförutsägbart slut.
Ljuset vi inte ser är verkligen en gripande och fantastisk berättelse! Boken utspelar sig under andra världskriget och som andra böcker som utspelar sig under denna period kan den inte annat än att lämna dig berörd. Rekommenderar starkt!!
En riktigt bra bok. Handlar om två barn på var sida om andra världskriget. Pojken Werner som bor på barnhem med sin syster och den blinda flickan MarieLaure som bor med sin far i Paris. Man får följa deras väg in i kriget. Werner som är otroligt tekniskt kunnig får fördelar att skola sig, och får en roll i kriget.MarieLaure får fly med sin far till faderns farbror,och blir där lämnad ensam. Kriget kommer och allt blir annorlunda.
Otroligt spännande och intressant läsning. Rekommenderas varmt.
Wow, vilken läsupplevelse! Boken som vann Pulizerpriset 2015 är bland det vackraste och bästa jag läst i "Andra världskriget anda". En oerhört gripande och spännande historia under andra världskriget där vi får följa den blinda flickan Marie-Laure och hennes far som är låssmed på naturhistoriska muséet, en gömd magisk sten med speciella egenskaper och kamp för överlevnad mitt i nazisternas centrum. Parallellt får man följa den föräldralöse pojken Werner som med sin skicklighet och sinne för naturkunskap och en unik uppfinningsförmåga försöker skapa sig ett drägligt liv samtidigt som han endast gör allt för att undvika att bli utrotad av nazisterna. De två berättelserna vävs skickligt ihop och språket är magiskt. Det är tragiskt och sorgligt samtidigt som hoppfullt och vackert men framförallt otroligt spännande! En bok man definitivt kommer bära med sig i hjärtat.

Mitt betyg blir absolut 🔥🔥🔥🔥🔥 av 5 möjliga. Läs den!
En maffig roman att helt låta sig slukas av. Språket är så vackert att man vill läsa långsamt och njuta av varje mening samtidigt som den spännande handlingen gör att man vill läsa snabbt. Jag tror det här är en av de böcker jag kommer att läsa om i framtiden.

Fina personporträtt, framförallt av Marie-Laure och hennes pappa samt Werner, hans syter Jutta och bästa vän.

Berättelsen innehåller mycket hemskheter men, som titeln säger, finns hela tiden ljus. Även om vi inte alltid ser det.
En sån vacker roman att man vill gråta. Det är en njutning att läsa Doerrs språk och sjunka in i berättelsen.
Boken följer två ungdomar som växte upp under andra världskriget. Marie-Laure är en blind tjej som bor med sin änka far i Paris och Werner är en föräldralös pojke som växer upp på ett barnhem med sin syster i en tysk gruvstad.

Boken växlar med korta kapitel från var och en av sina berättelser. Det finns också tidshopp. Boken börjar på en natt med fruktansvärd fara för båda karaktärerna mot slutet av kriget och hoppar sedan några år tillbaka för att berätta hur karaktärerna anlände till denna punkt.

Överlag tycker jag inte pendlandet mellan de olika perspektiven fungerar så bra, vilket är synd då jag tyckte om de båda karaktärernas resor. Det som förstörde historien var att man ständigt hoppade mellan de bådas öden och fick inte det sammanhang jag velat ha.