Märit
Bok av Astrid Lindgren
Det var en prinsessa som var död. Åtta år bara var hon när hon dog. Och nu skulle hon begravas, denna heta, soliga majsöndag. Märit hette hon, prinsessan. Medan hon ännu levde bodde hon i en liten grå stuga alldeles invid vägkanten.
I en liten grå stuga - äsch, då var hon väl ingen prinsessa! Nej, hon var kanske inte det, när allt kommer omkring. Kanske var hon bara en vanlig liten flicka. Ibland kan det vara svårt att se någon skillnad.
Det var ingenting märkvärdigt med Märit. Inte ett dugg märkvärdigt med hela hennes åttaåriga levnad. Det enda märkvärdiga, om man nu ska kalla det så, var hennes död.
Jag gillar boken! Den är ganska sorglig och väldigt fin. Jag tycker om språket i boken. Jag har aldrig läst eller ens hört talas om Märit. Jag tycker verkligen att boken är en typisk Astrid Lindgren-bok. Jag tycker att boken är något svår att förstå. Jag skulle velat veta mer om Märit och Jonas Petter. Det känns nästan som att det saknas något. Jag gillar att det är stora frågetecken som boken lämnar efter sig. Varför gjorde Märit som hon gjorde? Varför gjorde Jonas Petter som han gjorde? En bra Astrid Lindgren-bok för den som gillar hennes sätt att skriva!