Ingenting är glömt

Something is rotten
Bok av Adam Sarafis
En ung man hittas död på ett bibliotek i Auckland, Nya Zeeland. Polisen är övertygad om självmord, men mannens nära vän misstänker mord. Hon vet att han skrev på ett bokmanuskript där något oerhört skulle avslöjas. Sam Hallberg, med ett förflutet som expert på terrorism, tar sig an fallet. Han leds allt djupare in i en korrumperad värld där inget är som han tror. Samtidigt misstänker affärsjournalisten Lynette Church att hon är en smutsig politisk verksamhet på spåret. Med början i Nya Zeeland slingrar sig hennes sökande runt om i världen där maktfullkomliga personer och krigsförbrytare som utger sig för att vara hjältar från Irak tycks vara inblandade. Första delen i den planerade Matakana-trilogin.
Åtskilliga är de böcker av Linda Olsson jag har läst. Det är böcker som jag verkligen har gillat. Men det är romaner, ofta relationsromaner. Jag blev både nyfiken och spänd på Linda Olssons debut tillsammans med Thomas Sainsbury under pseudonymen Adam Sarafis i genren thriller och köpte den till mig själv som en efterjulklapp.

Boken inleds med ett mord på ett bibliotek i Auckland, Nya Zeeland. Polisen försöker få den unge killens död till att vara självmord, men hans vän Jade tycker annorlunda. Hon kontaktar Sam Hallberg och ber honom ta sig an fallet. Det visar sig att Brent, den unge killen, har skrivit ett bokmanus. Vid första anblicken tycks manuset vara dåligt sammanhållet och bestå av en historia med homosexuallt tema. Men där finns också nåt annat som åtskiliga personer högt upp i samhället inte vill ska publiceras. Sam har tidigare jobbat med terrorism, men när hans fru mördades. Den lille sonen växer upp hos sina morföräldrar. Sams kompis Lynette är journalist. Lynette och Sam hjälper varandra. Det visar sig att Lynette, precis som Brent, är nåt hett på spåren. Nånting som somliga inte vill ska komma ut. Låter det rörigt?

Hum ja… Jag är… lite besviken. Det här är en bok som så tydligt är skriven av två helt skilda författarhänder. Det är verkligen rörigt och det tar ett bra tag innan jag får koll på persongalleriet, framför allt damerna i Sams liv. Det känns som om det är alldeles för många kockar i soppan, en soppa som bara stundtals hettar till och sen blir mest… smaklös. Välskrivet, javisst, men, nja…

Mitt omdöme blir medel.