Ta min hand

Vissa författare blir bättre ju mer de skriver. Jag var inte helt övertygad om journalisten Lisa Bjurwalds förmåga som skönlitterär författare efter att ha läst första delen i hennes Rebecka Born-serie, Tills bara aska återstår. Men så köpte jag uppföljaren Ta min hand till mig själv i mars 2021. Det var cirka 300 mycket tuffa sidor att sig igenom. Inte för att boken var dålig utan för att den var väldigt obehaglig och tog upp ett viktigt ämne: sexuella övergrepp på barn.

Rebecka Born är specialpolis (vad det nu är för titel..?), men har blivit avstängd från tjänst. Hon flyr till sin pappa i Italien med sina barn. Så får hon ett anonymt tips som hon först dissar. Ytterligare ett liknande tips kommer från annat och mer trovärdigt håll. Detta – och lite annat – tvingar tillbaka Rebecka till Sverige först och Tyskland sen, men också till de kriminella kretsarna som hon trodde ha lämnat bakom sig. Hon hamnar på Darknet i sin undersökning av vad som har hänt de försvunna flyktingbarnen.

Den här boken är oerhört obehaglig redan från start. Det handlar om barn, ibland så små som spädbarn, som utsätts för sexuella övergrepp. Skickligt skildrar författaren såväl barns som förövares tankar om det hela. Ibland blir det för mycket och jag måste lägga boken ifrån mig då och då. Men strax tar jag upp den igen, för det går inte att sluta läsa. Jag blir så berörd.

Mitt omdöme blir det högsta.